ånyo lägga folken under oket, icke sparat på våldsamheter af blodigaste och grymmaste slag, Denna förvridning af fakta återfinner man öfverallt, der despotismen lyckats ånyo vinna öfvertaget. flade österrikiska hofvet redligt förblifvit vid de med Ungerska riksdagen aftalade konventioner,. så hade inga vidare blodströmmar, der. i landet besudlat fälten. Ar det då på fribeten man hår att skylla dem? Utan tvifvel finner man ock revolutioner och frihetens egna strider för mensklighetens uppkomst stundom hafva kostat blod; helt och bållet fredligt kunna väl ytterst sällan så stora brytningar genomföras, der de maktegandes ytterliga halsstarrighet framkallat dem; men egentligen är det först när friheten kufvas, som blodtörsten i stor skala vaknår, hämnden och grymheten sända sina legoskaror öfver landen, tyranniet kastar byarne i brand och dränker familjerna i tårar. Allt detta förhåller sig, enligt Tiden, tvärtom; men olyckligtvis har Tiden historien emot sig. Tiden har också den 29 sistl. December offentligen och högtidligt frånsagt sig äran att vidare vara historiskp, och sådant var klokt gjordt af Tiden.