Aftonbladet – 12 november 1847, sida 3

r I mera till Petersburg, Danzig, Berlin, genom stör! delen af norra Tyskland och England; den v sade sig samtidigt i Wien, drog derifrån genor södra Tyskland och anlände 4832 till Per samt flera andra orter i Frankrike. Ar 483 .loch 4834 var den i Nederländerna, i Spanie loch Portuga!, samt kom öfver till Amerik: JAr 485335 tog den en återgående riktning at ö ster, och gick ifrån södra Frankrike till norr Italien. År 4836 genomtågade den hela Italier och rasade häftigare ju mera sydligt de orte I voro belägna dit den kom. Från öfra Italie lgick den åt nordost, genom Tyrolen, Bäjerr Österrike, till Breslau och Berlin, der den, allt jemnt mera försvagad, slutligen upphörde all deles. Den nu från Kaukasus utbredda kolerafarso Iten härstammar likaledes från Indien. Den kon Iderifrån, genom Lahore, till persiska provinser Ina Chorassan och Masanderan, och sedan, långså Kaspska Hafvet, genom Derbent och Kisla till Astrachan, samt på ett annat håll genon Tabris, Tillis och Piatigorsk till Donska Kos sackernas land. Den skyndsamhet, hvarmed denna farso framskrider, är ej obetydlig, då den, t. ex., pi 44 dagar i slutet af Juli och början af Augusti spridde sig från Tscherkask till Charkow, elle omkring 26 verst (2 ?; mil) om dagen. Denna historiskt geografiska redovisning upp. lyser, att farsot:n väl fortskridit med en vis: regelbundenhet, men att den hvarken noga följ landsvägarne eller strömarne. Man har fler: exempel att den förbigått byar städer och hel: landsträckor utan att härja, men utbrustit lån, t på andra sidan om dem. Inom städerna har mean märkt samma företeelse i af-eende på olika gator; några hafva förblifvit fria från sjukdomens besök, under-det att andra varit bemsökta öfverallt. I år t. ex. visade sig koleran vid alla vägsträckorna i östra Kavkasien, medan de vesterom den stora härvägen belägna trakterna förblefvo antingen alldeles eller i del närmaste fria. Vid helsobrunnen Kis!ovodsk. vid Piatigorsk i Kaukasien, hade sjukan bemsökt både fästningen och förstaden i mer än tre veckor, raedan intet enda sjukdomsfall förspordes på et: öppet fält emellan begge, hvarest en betaljon infanteri hade sitt löger. Men sedan eit töcken hade en morgon insvept hela trakten, befanns sjukdomen genast hemmastadd äfven i lägret. — Man har tillika iakitagit, att de först insjuknade alltid voro sådana som anländt från någon smittad ort, och att dessa angripna alltid dogo. Flera sjukdomsfall ådagslägga äfven, alt många personer, som kommo i beröring med dessa först insjuknade, äfven blefvo angripna, hvilket anses uppenbart härröra från en verkan af förskräckelse, derföre att koleran hvarken anföll läkarne, eller de patienter, som för andra sjukdomar befunnos i samma sjukhus. För öfrigt anses qvafd luft bidraga mycket till smittans utveckling, och deraf vill man förklara hvarföre flera veckor kunde gå förbi, utan att någon ibland tjenstpersonalen i sjukhusen, eller patienter, som der vårdades för andra åkommor, blefvo smittade af der intagna kolerasjuka; men att när de istnämndes antal ökades, och koleragiftet i den sålunda mera qväfda luften kunde sprida sig mera, angrep det äfven andra sjuka och äfven tjenstpersonalen, fastän alltid i mindre grad. Man har häraf velat sluta, att sjukdomsorsaken hvarken ligger i någon smitta eller i något allmänt meteorologiskt fenomen. Många hafva anmärkt, att flodernas vatten steg, i flera trakter, när koleran nalkades, och att de som drucko af detta vatten angrepos snarare, än de som drucko birunnsvatten. Imedlertid hafva hvarken kemiska eller -mikroskopiska undersökningar kunnat uppdaga minsta förändring hos vattnet, medan kolerafarsot nalkats eller herrskat. Hos alla i guvernementet Charkow detta år öppnade koleralik fanns magen öfverfylld med gurkor, meloner och frukt. I Donska Kossackernas land, derfarsoten boriryckt jemnförelsevis mindre folk än snnorstädes, anses denna lindring härröra från styrelsens åtgärd att kringsända hela kossackregementen på bygden med befallning att afmeja alla gurkor och meloner samt kasta dem för boskap och sviv; hvilken åtgärd tillika förenades med ett strängt förbud n.ot all försäljning af frukt. I en trakt, der läkarebjelp är så sällsynt, och apotek stundons: ligsa 8 mil ifrån hvarandra, omkom ej någon kolerasjuk bland 40, som funnos i en enda by; det husmedel, som der blef användt genast vid sjukdomens utbrott, bestod i baddningar och omslag i bjertgropen och kring underlifvet med bet aska, borstning och tvättning af fötter och händer med brännvin: ingifving af varmt tå med några droppar krusmynt-olja, eller också af på krusmynta, samt öfverböljning med täckon, fällar och bolstrar, för att så fort som möjligt bringa patienten i svettning. I Lilla Ryssland, der hela skogar af frukträd förekomma och biskötsel utgör en vigtig landtmannsnäring, flyttas bikuporna ut i skosen så snart fruktträden blomma, och när dessa ublommat flyttas bina utpå hedarne och i lälderna, för att kunna samla sina förråd af plomstren derstädes. Efter vanlig sed bade en sammal bikung äfven i vår flyttat sina kupor ill skogs, och ställt dem under några stora villa päronträd, ren märkte snart alt många bin 1edföllo döda, så snart de besökt päronträdens blommor. Hen flyttade då genast sina kupor rem igen, för att söka skaffa sina bin föda på innat sätt; men yttrade dervid: I år blir fruken otelsosam och kommer att göra folket stort men; för detta årets honung mäste man också taga sig tillvara., — Gubbens yttrande har selan anförts som en märkvärdig spådom; imedertid kan man invända mot antagandet af fruktq