Sundsvalls tidning – 8 april 1875, sida 2

holm förekommer följande, antagligen af fullt sak kunniga personer inspirerade upsats: En konsulrapport har sällan frambringat en så stor upständelse oc förorsakat en få slor slada fom den rapport, hwilken nyligen blifwit sänd til fransla regeringen af franffa konsuln i Kristiania br Hepp, angående en förment öfwerproduktior af träwaroror och en förestående fris i denna af: färsgren i Norge. Denna rapport (ej mindre be klaganswärd därför att den utan twifweljär ffrif wen på god tro af franska fonfuln) och de norska trähandlarnes protest mot densamma äro få till räckligt kända att wi ej här behöfwa uprepa dem. Men wi kunna ej underlåta att tillägga, att denna rapport äfwen i Swerige framkallat den största owilja. Hr Hepp har wisserligen ej rent ut nämt Swerige, men hans rapport stöder sig till en del på en artikel fom warit synlig i swenska Aftons bladet och hwars författare — säkerligen mer mäle willigt än wälbetänkt — har welat gifwa de fryens ffa producenterna några faderliga råd, fom mid de faktista förhållandena woro öfwerflödiga eller på sin höjd gagneliga för nybörjare i denna affär, men fom lätteligen, något fom äfwen warit fallet, kunde blifwa missförstädda af andra, fom de ej bes rörde. De norsta husen hafwa äfwen tydligen gifwit att förstå i sitt swar till hr Hepp att det slag som riktats mot dem likaledes torde drabba Swerige, hwilket äfwen i själfwa werket har warit Händels jen De haswa endast funna talat för Norge oc lemna åt fwenftarne att själfwa waka öfwer fina handelsintressen. Så mycket fom wi kunna, utan att ingå i alt för långa detaljer wilja wi wisa huru litet de ord, fom utgöra hufwudinnnehället af hr Hepps trap: port eller: Öfwerfyllnad af förråd och för många handlande, fom föpt mydet dyrt, nödwändighet att sälja hastigt, för att undwika bankrutt. Sådan är i detta ögonblick ställningen åro öfwerensstämmande med werkligheten; hwarjämte wi answara för fulla sanningen af hwad wi här nedan komma att anföra. Det är obestridligt att den stora efterfrägan för tråwaror fom gjorde fig gällande år 1872, fyns nerligast på hösten sagda år, gaf anledning til förre stogsafwerkning än wanligt i Swerige uns der wintern 1872—1873, hwilken afwerkning forts sattes under wintern 1873—1874, men då det redan tidigt under 1874 wisade sig att begärelse för träwaror minskades, så blef slogsafwerkningen högst betydligt reducerad inom alla distrikter i Swerige, på åtslilliga ftällen med mera än hälften, och särstildt hwad gran beträffar, få är det inom flera distrikter fom detta träflag knappast hugges alls i winter. Den sägtimmerbehällning som jäge werken hafwa från förra året motswarar på långt när ide den minslade timmerafwerkningen, hwarjämte de flesta sägwerken beflutat fig för att i är ide fåga dygnet om, utan endast om dagarne; ja, de funna t. o. m. på många ställen ej göra ans nat till följd af ofwannämde minskade tillgång. Wi funna för öfrigt tillägga att själfwa naturen genom wattenbrist i flottlederna under föregående år warit ett hinder för flottningen och därigenom omöjliggjort en öfwerproduktion wid sågwerken. Säkert är att till följd af oswannämda förhåls landen sågtillwerkningarne inom de flesta distrikter i Swerige blifwa för detta är betydligt mindre än under de närmast föregående, och wi känna flera sägwerk hwilka icke hafwa att sälja stort mera än hälften mot åren 1873 och 1874, och däraf ännu mindre proportion gran än förut. Måhända slola utländsta köpare ide nu wilja sätta tro härtill men wåra ocd fomma att befanna fig under eftersommaren och höften detta år, dä, ifall ökadt behof för träwaror gör fig gällande, det torde blifwa swärt att til freds ställa samma ifrån Sweige och äfwenledes ifrän Norge. Närwarande lagren af träwaror i de olika swensta hamnarne äro, med ett eller annat undantag, icke större än wanligt. — På ätslilliga ställen t. o. m. mindre. —— ——— — — —