Sundsvalls tidning – 18 mars 1875, sida 2

hus. HM andra fidan framhölls, att om arbetaren blott finge ett ljust, gladt och trefligt hem, få skulle han fänna fig lydligare och blifwa en bättre mäns niska, afstå från fina krogbesök m. m, men däres mot war han utsatt att bli wa ruinerad bäde till tropp och själ genom att nödgas bo i det usla näfte, fom han måfte falla hem. Jag såg redan i andanom, där jag fatt en tyst åhörare af fam talet, dessa wackra arbetarebostäder med fina höga, ljusa rum, hwaruti idel nyktra och lycliga arbe tarefamiljer bodde. Men ifrån denna drömmens trollwerld mäste jag genast äterwända till den werke liga wid tanken på huru sorglig denna mar både i ett od) annat hänseende. Det är först en fans ning, att de rum, fom bebos af mången wäl af lönad arbetare, äro eländiga, trånga och smutsiga kyffen, och mången, fom wäl kunde bestå fig en bättre boning, fan ej få det, utan måte nöja fig med hwad fom finnes; sädant fan ej annat än wäcka människowännens deltagande Men en ans nan sanning finnes, fom ide låter dölja fig, emes dan den få ofta träder sram i ljuset, och det är den, att arbetare finnes, fom tycka att de ej hafwa råd att hyra en lägenhet för 150 a 200 kr., men ett rum för 50 a 60 kronor funna de wäl hålla åt fig od) familjen, ehwad denna nu är större eller mindre. Samma mån ses dock ofta på krogen, där de säkert lägga ned mera penninaar än dem, fom utgöra skilnaden mellan ofwan upgifna fums mor. Fag säg sistlidne julafton en arbetare, som bebor ett litet rum med del i kök, bära hem en ftor fora, syld med brämmingoch winflaskor, förs sedda med granna etiketter. Många andra göra få till hwarje lördagskwåll, oh när man fer och wet detta, få undrar man ide på, att hemmet fer fattigt, mörkt och snuskigt ut Och lliftväl förs tjäna de flesta arbetare i denna tiden — 800 till 1,000 fr. pr år, men ändå hafwa de ej råd att hålla fig en ordentlig bostad. Jag fruktar, att om äfwen sädana blefwo tillbjudna en bättre bostad, få skulle de tacka och saga: nej dä å inte för fattigt folf; och iom deras wag gick förbi trogen, fkulle de figa in där och fom tröst i fin fattigdom taga fig ett rus för några Er. Detta låter wäl bedröfligt; men månne det ide ofta för: håller fig få? Härmed wil jag dock ide hafwa fagt, att inga bosiäder skulle byggas för arbetarne, men skulle deosa till exempel taga med sig sin oordning och smuts etc. at än så wackra och rymliga bostäder, få är det fara wärdt, att de nya bostäderna snart blefwe lika usla fom de gan la. Hwad arbetaren behöfwer, jämte förtjanst och hus, är finne for nykterhet, renlighet och ordning samt en fann guds fruktan. Tankar om det nya härordningsförslaget. En ung bondson från Ostergötland, hwilken för närwarande uppehåller sig i Amerika, har till tidn. sÖjtgöten injändt en upsats, hwari bland ans nat låses: Militära depotismen är införd i de flesta af Europas länder, såger man, och Swerige får ej wara sämre än de efriga länderna. Swergme stulle så mycket frutta att blifwa eröfradt af Preussen just emedan det finge del af det sistnämdas insti iutioner. Deosa institutioner ämnar man mi in föra utan all patryckning. O. we! Om sa ster då kan man säga, att det ondas princip går er lysande seger till mötes. Genom det nya arme förslaget uträttade man följande: 1. Finge landet en oerhördt swär börda at bära; 2. bleswe den moralisla andan förförd; 3. fule hwarje gnista af frihet utplånas, ä hwilket intet wärre kunde hända. I den fora ifwern att fydda friheten mill mar på en gång aldeles till intet göra den Meto den är i sanning radikal; man när målet få till wida, fom därefter intet ondt fan wederfaras fri beten, när den ligger i grafwen.