Sundsvalls tidning – 18 mars 1875, sida 2

——— U —— högt, otrefligt rum, men man kunde ej neka till, att det passade utmärkt väl för den kringdrifvande filosofen. I ett hörn stod en halföppen, gammal kofkert: väggarne voro hvitmenade, utan tapeter; och den enda prydnad man på dem kunde uptacka var en jagtväska och några fotografier. Hans bibliotek bestod endast af en hylla emedan hela hans rikedom i detta bänseende utgjordes af 5 böcker, meu dessa gömde äfven ioom siva permar för hoaom all verldens visdom. Dessutom inneslöt rummet 2 stolar och 1 järasäng, men som ersattaing stod fönstret öpppet, och därifrån hade man utsigt öfver det herligaste, friskaste landtskap, man gerna kan tänka sig. — Ah, se god morgon, min vän, välkomnade Edvard sin gäst. Följ med mig. I dag skall jag ströfva vida omkring. — Låt mig först tala ett par ord med dig bad Jacques och fattade ifrigt hans hand. Det gäller en allvarlig sak. Svara mig upriktigt: älskar du fröken de Lisle? — Hvad för något? utropade Edvard, spärrande ögonen så mycket det var möjligt. Om jag älskar henne? Det var en besynnerlig fråga. Möjligen kuude jag ha blifvit förälskad i henne — hon är en vacker och bra flicka, ehuru något nyckfull — men jag har altid blifvit stående på halfva vägen. — Med ett ord, afbröt Jacques, hvars stämma darrade af otålighet, du har aldrig tänkt på att gifta dig med Autoinette? — Gifta mig? Du går rakt på saken. Stundom tänker jag visserligen på att gifta mig men .... hrm mm —— ————————