Sundsvalls tidning – 18 mars 1875, sida 2

intressen od den aktning man är flyldig den ens fslildes rätte och hederskänsla, känna wi of mas nade att gifwa ett uttryck af wår tadfamhet mot den man, som i riksförsamlingen för denna saks talan. För eder oförtröttade kamp mot dessa misskörhällanden bringa wi eder därför mår warma tacksägelse och önita af hjärtat all framgång åt edra bemödanden i denna wigtiga fat samt hop: pas att den tid ej är aflägsen, då samhällets kraft på edliga förpligtelser ej utfträdes för wida och dessas form lemnar den enfiildes samwete oförkränkt. Å frimelien hade i fredags 136 för den åfyf tade förändringen lifligt intresserade perfoner tecnat fina namn. Ett möte af ytterft intresfant beffaffenhet har, säger Halvar i Swalan, förewarit i Stodholm nästförflutna wedan, oc) bland deltagarne märktes mest fruntimmer. Då rörde saken wäl en mode: reform, förmoda mina läfarinnor Den rörde det fvinliga skolwäsendet, mina damer, och diskuterades af både män och kvinnor med yttersta lifaktighet. Frågornas både antal och innehåll tar jag för afgjort att ni med upmärksamhet följt i de dag: liga tidningarne; då de alla hunnit diskuteras skall det bli mig ett nöje att äkerkomma till ämnet. Alla frågor fom röra koinnans moraliska och inz tellektuela framsteg anslå mig på det lifligaste, eme: dan det ytterst är af henne fom familjens, fam hällets, tidens och — ewighetens lycka beror. Man bar hittilis gjort alldeles för lite för henne, där för äro wi män som wi äro: egenkära, upblasta föner af swaga, fafänga mödrar (aktningswärda undantag alltid!) Gifwe Gud att bättre tider mätte randas, tider, då de båda slagen af kvinnor: husmödrar utan något flags högre lyftning och balflärda tokar utan begrepp om huslighet isola förswinna, för att lemna rum åt funda tifsfraf: tiga, enkla kvinnor, fom förena huslighet med allmän bildning, smak i klädsel med enkelhet. kärlek til fina barn med förnuft od) fom utbyta de mördande supcerna mot hemtrefliga samkväm, där rätterna oc toiletten äro bisaker. Då fall äfven jag wåga fria, wåga hoppas på söner, som icke jpela bort min förmögenhet (den jag tanker samla) och på döttrar, som icke likt wandrande babelstorn släda mig öfwer axeln för att speja ut i werlden efter en sagoprins, fom skall befria dem från all själfomtanke och werksamhet och låta dem lefwa ett lif, lifa onyttigt fom de slimrande dagjläns dornas. Förgiftningar. Wi återgäfwo för några dagar sedan ett rykte som för närwarande uthör ett all: mänt samtalsämne i Fredrikshald, nämligen att en för mordbrandsanläggning dårsammastädes häl: tad piga tillika är misstänkt för att genom gift ha afdagatagit sitt nyss aflidna husbondefolk, grobhand: laren Nils Stang och hans 1873 aflidna hustru. Det fer ut fom om misssstanken endast wore i alt för hög grad grundad, ty norsla Aftonbladet har från Fredritshald emottagit följande telegram: Sofia Johansdotter från Ertemart å Dalsland har bekant, att hon genom oförsigtighet möjligen bar förgifwit N. Stang. Hon är äfven farkt misstänti för att ha förgifwit fru Stang, fom dog 1873, och fin medtjänarinna, säsom och för för: sök att förgifwa hushallerstan, m:ll Mamen, samt den 13-åriga m:ll Wiel, alla i samma hus. Arbetarens hem. (Ur Werml. Alleh.). Ny ligen war jag i ett sällstap, där frågan om behöfs ligheten af arbetarebostaders upforande inom wärt samhälle fom på tal. Ala sallstapet wore enfe om nödwändigheten af att sadana måtte blifwa upförda med det aldra första, ty, det maste ned: gifwas, att mången arbetare bor riktigt uselt föl ganska hög hyra. Men hwem skall bygga? En af sallstapet förmenade, att Hotellbolaget wore det fom i första hand ålåge denna angelägenhet, ti till detta bolag, fom har stadens frog om hand bär arbetaren i allmänhet fin förtjänst. Eller od: tag bort krogen, oc) arbetaren bygger sig sjal