Sundsvalls tidning – 9 januari 1875, sida 2

sack granskat generalstabens förslag och därwir kommit till samma åsigt som nämden, samt på heder och ära försäkrat att 101, månader worden minsta möjliga öfningstiden för linien, fule fatt tro därtill, hwilket han nu ej kunde göra. D:r Wikström frambar först sin enslilda tad: samhet till riksdagsmannen för mötets fjammantal: lande; förklarade fig därpå ej wilja granska för: slaget i def enftildheter; uttrydte widare den alädje han, fom haft äran wara walkretsens riksdagsman då ett härordningsförslag grundadt på indelning: werket förkastades, erfore däraf att denna grunds wal öfwergifwits ej blott af regeringen och def fomite utan oc, fom han hoppades, af rilsdagsmannen Berggren; oc) beklagade att man wid mötet i Ljusta ej fäst fig wid förslaget, få fom det förtjente. Hufwudbestämmelsen eller att förfmarss wäsendet stulle grundas på allmän wärnepligt wore den enda rätta och den enda möjliga; och inwändningen att den, som har 7 söner stulle up: offra mer än den som hade en eller inga, be: tydde intet, ty det är ej egen hydda blott, fom stall förswaras, — det är fosterlandet, det är desse unge mäns egna fri och rättigheter. Talaren förswarade därefter beståmmelsen om 1017 månaders öfning, hwilken tid han ej funne för lång och ej häller tryckande, enär det gäller ynglingar wid 21 års ålder; fann ingen fara wid att medge grundstatternas afftrifning helst den fer under så lång tid som 37 år och det måste meds gifwas, att deras tunga i 200 år burits af en folkklass ensam; uttrykte rörande sjöförswaret den äsigt att man ej borde lägga an på att befästa en punkt endast, säsom Karlskrona, utan förja för tätare befästningar här och där efter hela kusten jamt betonade flutligen att förslagets hufmudgruns bet woro goda men att en mängd enslildheter, får jom den förhatliga lottningen borde ändras. Handl. G. Strömberg, fom hade swårt att förs stå motståndarnes motiver, såwida han ej finge antaga, att de saknade sann fosterlandskänsla och leddes endast af egoism, fann fig böra förorda förs slaget hufwudsakligast med anledning af den tygel löshet, fom kännetecknade den yngre befolkningen, hwilken ej lårt sig lyda men wäl att befalla och hwilken därför i en sträng wärnepligt ffulle finna en högst nödwändig god skola. Tal. slulle önstat 12 månaders öfning men wille nöja fig med 107. Sedan hr Berggren genmält hr Wilströms förmodan om någon hos honom timad ändring i åsigter och hr Wikström tagit Sweriges ungdom i förs swar mot hr Strömbergs pessimistiska dom öfwer Sweriger ungdom, upträdde hr D. Bäckström med den förklaring, att han ej wille wara någon krypskytt och därför öppet uttalade sin förkastelsedom öfwer förslaget. Det är alldeles för dyrt och ftulle i freds: tid ruinera mwårt land, få att def förswarskrafter, när det gälde, wore förtärda. Det slulle högligen stada industrien i landet: erfarenhet wisar huru mycket som förloras på 14 dagars bemwäringsöfning och huru mycket mera tid fule ej efter förslaget slösas bort. Kasernlifwets demoralisation och den orättwisa som ligger däri, att en man med 7 eller låt wara blott 1 fon finge offra så oändligt mycket mera än den som ingen hade mas nade tal. att förkasta förflaget. Sedan hrr Strömberg, Wikftröm, Hintze och Bäckström bytt ytterligare några ord dels om ins delningswerket, om hwilket den siste ytrade att det wore bättre än wärnepligten och dels om ffarps lyttewäsendet; förklarade fig mötet i öfmerensftäms nelse med d:r Wikströms förslag gilla fomitebeänkandets hufwudgrunder men anse ändring nöig i en mängd detaljer. Tjenstledighet och förordnande. Swea )ofrätt har bewiljat häradshöfding Bergmanson jenstledighet under innewarande månad samt unz er tiden förordnat e. o. notarien C. J. v. Staelmohr att förestå Medelpads domsaga. Fornsaker. 3 fjol höftas har i Ångermanland inits: en mejfel och en spjutspets, båda af ftiffer mt en stenyxa. OO — sakat någon tvist. Hans jättelika krafter af