Sundsvalls tidning – 2 maj 1874, sida 2

skrifwelse hade åtslilliga lindringar redan egt rum. Salunda hade underwisningen i spräk instränkts i slolans nedre klasser; lärotimmarne hade i des samma, minskats från 30 till 24 och de klassiska språkstudierna uppfjutits till 4:de klassen. Lins dringarne hade dock endast berört det fvantitativa, men borde gält det kyalitativa, d. w. s. en förs bättrad underwisning, men detta berodde helt och hållet på läraren. J afseende på stilprofwen hade det klagats öfwer att ingen lindring nu fett. De nu warande stilprofwen jrån froentta till latin hwilade på underwisningsmetoden och öfningar i hemmet, få att en yngling borde wara beredd på att prestera hwad fom erfordras, om han begags nat fig noga af underwisningen. Då tid ej mar rit att ändra underwisningsmetoden i latinfta spräket, borde ej någon förundra fig öfwer att ide någon ändring egt rum i afseende på Itilprofwet. Beträffande den sista frågan, swarade tal. att förändring fulle ffe, när riksdagen bewiljade medel till 7-, 8: eller I-årig real öfwerbyggnad. Hr Bergstedt hade intet mot interpellationen att anmärka och förklarade, att han sedan game malt hade en liten wänstap för den klassiska bild ningen, att det latinsta stilprofwet är en gradmär tare på ynglingars mogenhet och att det latinsta sprakets framtid beror på att det göres tilgängligt för ett fåtal och ej för alla. Breiwe Bed-Friis tydtes ej wara tillfredsstäld med de af ecklesiastikministern afgifna swaromälen och interpellanten, hr Ribbing hade ytterligare nås gra anmärkningar att framställa. Sedan hr Berg stedt, med anledning af några af ectlefiaftitministern fälda ytranden om elementaroch tillämp ningssäolor, utbedt fig uplysningar om dessas olika betydelse, swarade hr statsrädet, att han ins funnit fig för att beswara de af hr Ribbing frame stälda spörsmålen; men genom att upträda widare skulle han framkalla få många interpellationer af föga betydenhet, att han ej kunde inlåta fig ifmwaromål, hwarför han fann för godt att fluta. Wid andra kammarens sammanträde i måndags förctom bewillningsutskottets betänkande angående wilkoren för tillwerkning och försäljning af bräns min. Sedan utslottets afstyrkande af hr v Kochs uti afgifwen motion föreslagna strifwelse i ämnet blifwit efter en fort diskussion godkändt, följde i ordningen behandlingen af hr P. Hammarbergs förslag, Ädet riksdagen för fin del måtte besluta, att tillwerfningffatten å bränwin, med bibehållan: de af alla andra därom förut gällande beftämmels fer, höjes från 80 öre till 1 krona 50 öre pr fanz na. Utskottet hade hemstält om afslag å motiv närens förslag. Under den 3 timmars långa debatt, fom härom upftod, slildrade hrr Hammarberg, Ehrenborg och P Olsson i hwar sitt till innehållet tämligen lika anförande de många olvckor, bränwinssupandet förde med fig. Brottmålsstatistiken wisade, att det ojämförligt största antalet brott wore medelbara eller omedelbara följder af fyllerilasten. Det more hwarje fofterlandswäns oafwisligaste pligt att söka hämma detta onda, och ett medel därtill wore att fördyra bränwinet. Dessa yrkade därför bifall till motionen. Hr Nils Larsson beklagade, att nykter hetswännerna i allmänhet måla tillståndet i landet uti alt för mörka färger, i det de därigenom i utländningens ögon nedsåtta hela nationen. Det kunde doc, få framt man finge tro länsjtyrelfernas sednaste femårsberättelser, ej förnekas, attfus periet är i ständigt aftagande; och det ffulle aftaga ännu hastigare, om mwederbörande åklagare makt hade nägot strängare tillseende än hittills öfwer bränwinsförfattningarnes efterlefnad. Yrkade bifall till utstottets hemställan. Friherre Fock wille gerna gilla de wäl menande motiver, som legat till grund för motionen, men trodde icke att det med rätta öfwer klagade onda kunde häfwas på det af motionären föreslagna sätt. Om man t. er. antoge, att en drinkare på en gång förtär 15 tum bränwin, få slulle genom nu föreslagna förs höjning i ffatten denna kvantitet komma att fofta