Sundsvalls tidning – 2 maj 1874, sida 2

skot näsan i vädret. För att vara kalefaktor bos furst Kaunitz, måste man hafva lärt mer än en vanlig vedhuggare. Det är till och med fråga om, hvem som vet mest, jag eller Riemer. Historien om de tre äldste monarkierna och de Brandenburgska kurfurstarnes stamtafla kan jag utantill på mina fem fingrar, och den franska, jag kunnat, har jag redan längesedan glömt. — Jag är egentligen mekaniker, och denna konst har jag att tacka för min anställning bär. Fursten önskade nämligen i sitt bus hafva en vetenskapligt bildad man, som skulle vaka öfver att värmen i rummen städse var pitton grader stark. Detta kunde jag endast åstadkomma på det sättet, att jag sju gångar lät ombygga aila ugnar och kaminer. Kan man egentligen för kalefaktor kalla en man, som besitter stora fysiska, mathematiska och arkitektoniska kunskaper? Fursten kallar mig ock endast ock för den Preusiske Fredrik, hvilket visar, att han sätter stort värde på mig, ty annars skulle ban ej hafva gifvit mig samma benämning, som denne kung, hvilken afven förstar konsten att göra det hett kring öronon på honom. Altså, kära jongfru, tycker hon, att det vore så förmätet, om jag ville göra alvar af skämtet? — Ni är vid särdeles godt lynnei dag, sade kammarjungfrun, hvilken i trots af sin dystra sionesstämving likväl måste le åt den gamles giftermålsanbud. Det är olyckligt, att jag redan skulle råka att vara förlofvad med Riemer, annars kunde vi vidare rådgöra om saken. (Forts.)