Sundsvalls tidning – 14 april 1874, sida 2

ller doktor, fom i behörig ordning genomgått den drosärskurs, fom för anställuing wid statens läro: werk är eller kan warda föressrifwen, må, wid bes jordran till adjunkt, tollega eller lettorsbefattning vid statens lärowerk, ega att för framtida lönetur rätna sig till godo den tid utöfwer twå år, han vån och med året näst efter profårskursens afflutande tjenstgjort såsom lärare wid enslildt af minst fem tlasser bestaende och under den inspektion, fom k. m:t fan finna godt anordna, ftäldt lärowerk, få framt hans nämda tjenftgöring warit wäsentligen lita med lettors-eller adjunitstjenstgöring samt ban företer wederbörligt intyg därom, att han med nit och fiidlighet fullgjort fina åligganden; dock att i intet fall den tid, fom sålunda beräknas, får öfwerfirida tio år. Mot utlatandet har hr Ehrenborg fig referverat och derwid anmält fig i nedannamda hänfeenz den wara med utskottet af olika mening, nemligen: att reservanten litfom motionären fordrar föres gånget prattifit underwioningsprof sasom wilkor för ärsberäkningen; att han litaledes ide mil eftergifwa förutfättningen af tjenstgöring under wisfa är wid ett och samma privatlärowerk; samt att de twå årens afdrag på de kompetente pris. vatlårarnes lönetursberäkning ide borde ega rum. Särsiilda utstottet för behandling af frågor rö: rande fiogslagftiftningen har, med anledning af de utaf hrr Fr. Malmberg och C. Dofssen wäckta motioner, i bwad de afse answar för flogsärwertan, hemställt: att riksdagen måtte för sin del besluta en för: fattning, få lydande: SHarigenom förordnas dels att öfwerslriften till 24 fap. strafflagen hädanefter stall wara: Om åwerlan medelst tillgrepp eller annorledes, så och om olofligt jagande eller fislande. dels oc att 2—7 od 15 8Y i nämnda kapitel siola erhalla följande förändrade lydelse: 2 S. Hwar, som å stog eller marf, deri han ej eger del, och den han ej innehafwer, eller eger rätt att nyttja, olofligen fäller trad, i uppsat att trä: det eller nägot deraf fig eller annan tillegna, eller af wåxande träd tager ris, gren, nafwer, bart, lof, bast, ollon eller nötter, eller der olofligen till: griper windfalle eller annat sadant, som ej till bruk upphugget eller beredt är, eller wäxande gräs eller torf; warde, der wardet går öfwer 5 kronor, iiad för snatteri, eller stöld, efter ty i 20 kapslils. Går wärdet ej öfwer 5 kronor; då fall han, för awerkan, straffas med böter, högst 100 kronor, eler fängelse i högst 6 månader. 3 8. Förstörer eller fiadar man uppfåtligen träd å annans jord i andra fall än i detta kapitel oms talas : straffes för sladegörelse å annans egendom efter ty i 19 kap. ssils. 4 8 Färdas man å annans sssog eller mark och warder, för stada å resetyg eller af annat ofall, nödgad taga något af hwad der wexer; gifwe erjättning och ware från straff fri. 5 8 Den, fom å annans slog efter mark olofz ligen swedjar eller werkstaller torf: eler ljung: bränning ; böte minst 50, högst 1000 kronor, eller straffes med fängelse. 6 8. Delegare i samfälld stog eller mark, som olofligen derifrån säljer eller bortför nägot a hwad i 2 I nämndt, eller derå swedjar eller wertfläller torfeller ljungbränning, eller fom eljeft fin rätt i famfälligheten missbrukar; straffes med böter, högst 1000 kronor, eller fängelse. 7 8. Brukare, fom olofligen från legd jord fäls jer eller bortför något of hwad i 2 I omtalas, eller derå swedjar eller werkställer torfeller ljungs bränning, eller fom annorledes fin nyttjanderätt öfwerträder, straffes efter ty i 6 8 slils. Lag famma mware för den, fom eljest innehafwer, eller eger rätt att nyttja annans siog eller mark, så ock för den, som eger jord med instränkt rått till slogens nyttjande. 2? — — — 15 8. De brott, som i föregående SS sagda äro, ———