nä ej, Der de endast förnarma enslitld perlost? ätt och ej skola anses som stöld eller hnatteri, stalas af annan än malsegande. Refervationer åro afgifna af: hr Asplund med )wilken hrr sseagftröm och Te Mari infämdt, varande af resp yrkadt: att rilsdagen i skrifwelse måtte — med tilliän: nagifwande af sin asigt, att, der någon a annans mark olofligen fäller wäxande tråd, i uppsat att pet fig tillegna, fudant bör anses och beperafsas sasom stöld eller snatteri — hos k. m:t anhalla, det tädtes k. m:t låta utarbeta och för nälttoms mande riksdag framlägga förslag ej mindre till lagförändring i sadan syftning, än åafwen till de flera förändringar, fom i anledning deraf för öf rigt anses nödiga. Samt af hr Leijonancker, fom yttrade: om att han ansåg rikodagen böra instränka sig till aflatande af ikrifwelse med anhallan, det k. maj:t tädtes låta utarbeta och för rifsdagen framlägga förslag till förändrade lagbestammelser i ämnet. Bohusläns regemente. Wid filt hållna re fryteringg-möte med Bohusläns regemente blefwo 28 rekryter antagna. Legebeloppen för de antag: na upgingo i allmänhet till omfring 200 kronor. — Ännu äro 22 nunmer wid regementet lediga. En klosterhistoria. Göteborgs Handels: tidnings brefifrifware fran Berlin berättar följande: För ultramontanerne har nyligen en Förorglig ilosterhistoria kommit m, det olaglig. J Neuss wid Köln finnes ett nunnekloster af Karmeliterorden, en orden, som ålagt sig obetingadt afhallande fran all förbindelse med werlden. De dari uptagna damerna sysselsatta fig endaft med bedjande och upbygliga betraktelser; bwarje werldslig tante bamiyfes, hwarje glad fängsla hopsnöras anda til twafning med heliga öofningars band. För ett sådant mwäld hämnas naturen, stundom frufltanswärtt. För någon tid sedan ingick uti lostret i Neuss en ung nunna, hwars hela wäsende med all makt synes hafwa motsatt sig den heliga up: fostran. Man måste antaga, att hon sjalf ej haft någon böjelse för klosterlifwet och endast unders lasiat fig jur familje twang, sasom det ej sallan förekommer wid Rhen. Klostermurarne göra på henne intrycket af en graf, hon kanner sig som lefswande nedsänkt däri och har att uthärda alla en dylik belagenhets kwal. Abedissan, utan all psykologisk blick, tror fig funna undertrycka himla: brudens frihetsdrift med fitt breviariums schema. Men ju mera hon bestormar den olyckliga med andliga öfningar, desto mera upreser sig den onde anden. Sjuk til kropp oc sjal, låter den unga nunnan alt mer beherska fig af fina oheliga bör: jelser, till dess lakaren på det bestämdaste förklarar, att mau såsom botemedel maste återgifwa henne friheten. Abedissan skickar henne werkligen tillbaka till hennes föräldrar. Sedan hon tillbragt nära ett år hos dem, återföres hon till klostret. Men snart märfer man, att hennes tilltändingas lunda förbättrats. Efter en konsultation förklarar läkaren att hon har nära utsigt att blifwa mor. Man fan tänta sig abedissans förskradelse mid denna underrättelse. Hennes tloster, den obetinz gade kysthetene helgedom, slulle det wara pålagdt att hyfa en werldsligt wälsignad nunna! Det är omöjligt, förklarar hon kategoriskt för läkaren, och för denna ofelbara energi eller energiska ofel: barhet wiker läkaren med all fin fysiska wetenskap tillbafa, menar, att han omöjligen fan hafwa misstagit fig och läter saken ha sin gång. Den unga damen iflädes äter nunnedoket. Men fåfaren hade ide misstagit fig. Tidigt en mader dag finner abedissan fig försatt i den nödwandigheten att hos den unga nunnan öfwertaga rollen af en wiss fru. Detta måtte hafwa fallit fig swårt nog för den gamla damen, fom i ett fjärdedels århundrade endast bedit och därunder helt och hal: let glömt den yttre werlden. Nädlös och blott angelägen att från klostret afwärja skammen af en off entlig skandal, försummar hon till och med att —— ——— A— — ——— — ——