Ministerkrisen. I Dagens Nyheter läses: Konungens nu så mycket omtalade fteg mäste fomma att utöfva ett afgörande inflytande på förfta kammarens framtida hållning. Det war lojalt och det war modigt. Konungen har ide, fåfom hans nuwarande ministärs klumpige wapendragare för: ordat, tillhållit oppositionens ledare att förrän nägon minister anmält sin önskan att afgå sticka konungen kandidatlistor i fickorna; utan sedan ftatsrädets främste ledamot gifwit sin afskedsansökan i hans händer, har han tillkallat schefen för oppofiz tionspartiet i förfta fammaren — den man, fom förer ordet wid detta partis enfilda fammanträden — och erbjudit honom det mest widt gående updrag. Detta har konungen personligen bemyndigat en ledamot af andra kammaren att för hwem som hälst berätta. Han har welat att ingenting stulle ste i smyg eller blifwa obekant eller oklart. Med det ena och det andra har han å daga lagt sin wilja att öppet och utan några förbehäll rätta fig efter äsigterna hos riksdagens flertal. Första kammarens konservative äro nu warnade och meta att de icke hafwa att wänta något understöd från konungens eller regeringens sida, när de komma i afgjordt mindretal. De lära ock weta att de fons servativa intressena hafwa undertag i många lands: ting, så att dessa kunna sända sädana ombud som de nywalda från Elfsborgs, Skaraborgs oh Malmös hus län till 1876 åra riksdag. Det är ide rätt antagligt att ju ide många bland de erfarna och skarpsinniga männen i första kammarens höger ftola taga alla dessa omftändigheter i det allmwarligaste betraktande och af dessa betraktelser göra ett statsmannamessigt bruk. Fastighetsköp. Wid den 31 mars hållen auf: tion å egendomen Danielsberg i Tuna, inropades densamma af hr G. V. A. Söderbaum för 14,000 kronor. ästauktionen å Ljusta förliden gårdag lärer ej warit särdeles talrikt besökt af spekulanter. Nå: