wäl tro, att saken mar ohjälpligen förlorad, och det fans också de, iom konsekvent yrkade, att frå gan stlulle anses fallen. Men man stod framför ett — i studentlifwet åtminstone — wigtigt afgö rande. Det talades så warmt för saken — så förtwiflad hon än fåg ut; deltagare i de sednaste tågen framdrogo wältaligt de oförgätliga Minnen, dessa kvarlemnat; de saknades ej häller, hwilka widrörde den hederspligt, som ålage Upsala, att, när turen wore kommen till dep ftudenter och borgare, ej draga fig snöpligt tillbaka oh ej i en illa wald stund ropa på att siudentmotenas tid wore förbi. Nog af, det anfördes en mängd slal, och bland dessa det sista ej minst, fom ide förfe lar att göra intryck på unga sinnen. Det fanar de ej håller fitt intresse att fe, huru stundens fänslor kommo den ene efter den andre att mwacta, drogo alt flera med fig och slutligen togo öfwerhand. Fl slut stannade man mid det beflut: att en komite af 5 personer skulle tillsättas för sakens ytterligare beredning och befrämjande; att, om förut bestämdt antal — 500 studenter och 100 bofaste män — tecknat sig för deltagande, kären stulle sammanträda senast den 14 april till definitivt besluts fattande. Järnvägsärenden. Ett järnwägemöte hölls den 27 mars å Söderhamns rådhus och war talrikt besökt. Den järnwägssträckning, fom här war i fråga fatt, afsäg att, jämte förändrande af Sö: derhamn — Bergwiks järnwäg till bredspårig, för länga denna bana genom Söderala, Mo och Se gersta socknar till norra stambanan wid Härga by, eller att från Kingsta station på Söderhamn — Bergwiks järnwäg draga en smalspårig järnwäg genom Söderala, Mo oc Regnsjö socknar till nor ra stambanan wid Heden i Bollnäs foden, samt att widare draga denna järnbana från Bollnäs genom Alfta, Ofwanåker och Woxna till Dalfors bruk wid sjön Amungen i Ore foden. Flera falk: rika anföranden höllos wid mötet, olifa åsigter förs fäktades, men slutligen stannade man wid de före flag, fom framstäldes af kommissionslandtmätaren C. A. Blomgren och trafikschefen Hj. Ljung, näm ligen att sträckningen skulle bli från Söderhamn genom Mo och Negnsjö socknar til Heden i Bolnäs samt widare på sätt ofwan upgifwits till Da: larne; och slulle förberedande undersökning för den beslutna bansträckningen ofördröjligen företagas. — De för undersökningen tecknade bidragen upgå till 8,000 kronor. För räddning af mäniskolif wid eldswådor hafwa alt sedan Palinska branden flera af wåra mekanisla natursnillen warit betänkta på att fons struera redskap af mer oc mindre sammansatt bes skaffenhet. Senast har Dagens Nyheters redakt. warit i tillfälle att fe en af br L. i n:r 94 Drott ninggatan inventerad räddningsapparat, hwars o: lika delar äro assedda att begagnas för alla möj: liga fall: för stora och små, för frista och sjuka, för rädda oc orädda. Sättet att komma ästad förbindelse med en af eld spärrad lägenhet är fynnerligen sinnrikt och, få widt wi bhafwa oss bekant, alldeles nytt; fom drifkraft för den hylsa, fom innesluter den första fina förbindelselinan, begagnas nämligen sammanpressad luft, od sedan den för: sta gröfre linan wäl blifwit instucken i fitt blod, kan en man af räddningsmanssapet genast med lätthet befordras upp i det af elden hotade rum met eller wåningen för att biträda med anbrin: gande och anwändande af de öfriga apparaterna: dubbel stege för räddningsmanitap och mera orädde, fom stola räddas, räddningssäck (of synnerligen praktisk konstruktion), korg för sjukes nedfirande, stol sör barns och kvinnors d:o m. m. Apparaten, fom för att med fördel kunna auwändas i sin helbet fordrar wäl inöfwadt folk, fäller endast det ansprålet på de af elden hotade — hwilka dock wanligen äro alldeles hufwudyre — att de skola hafwa sans nog att äter nedkasta den räddande projektil, fom innesluler den fina linan, oc) där mid naturligtwis behålla kvar i handen denna filt nämdes ena, med ögla försedda ända, fom sticker fram ur patronen. Riksdagen. Andra kammaren började i lör dags behandlingen af sjunde hufwudtiteln, omfattande finansdepartementet, samt afslutade jämwäl hufwudtiteln. Wid föredragning af punkten 1, angående ny fat för finansdepartementets expedition, erhöll hr Gu melius ordet och framftälde till finansministern den önstan, att genom dennes åtgärder de af den för tillsynen af banker och kreditanstalter tillsatta inspektör afgifna berättelser måtte få en mera officiel pregel än nu more förhållandet, enär defams ma åtföljdes af promemorior och muntliga medbdelanden hwilka aldrig kommo till allmänhetens fännedom; imellertid framstäldes mot den föredragna punkten intet yrkande. Hr statsrådet Wern fwarade, att han på intet sätt wille motsätta fig all möjlig offentlighet rör rande dessa berättelser, men erinrade att en del af dessa meddelanden wore af mera enslild art och ingalunda lämpliga eller behöfliga för offentligheten, ehuru de mworo af miat för finansminiftern.