Sundsvalls tidning – 2 april 1874, sida 2

— Jo, det gör jag, ty jag ha: talt med baronessan. — Huru står det till med denna olyckliga dam? — Jag har äfven talt med Lätzelstem och Perkes. De uplysningar, som den sistnämnde gifvit angående Karlstein, äro för Er såsom manna i öknen. Utan den hade Ni säkert varit förlorad. Man skall tysta ned saken på begäran af fursten, som Ni har den äran att tjena, och emedan grefve Perkes ifrigt önskar det. Skulle Ni af någon myndighet få en stämping, så iufiun Er inte, ty Ni får under inga omständigheter visa Er för någou domstol så länge Ni är baron Kaunitz. Käre vän, Ni gör mig stort bekymmer, ty i stället för att undvika alt, hvarigenom Ni kan draga verldens blickar på Er, gör Ni i stället motsatsen. — Jag skall hädanefter vara försigtigare. — Det är högst nödvändigt, ty Ni vandrar vid afgrundens brant. Bättre ett steg för litet än en hårsmån för mycket. — Nu, då jag bannat Er, vill jag tala med Er om affärerna. Då jag i går vid middagstiden skref den lapp, som Ni fick af Siegmund, hyste jag den fasta öfvertygelsen, att jag om attouen i hemlighet skulle hemta Er upp uti statskansliet, ty det var furstens afsigt, att Ni där skulle hålla Er gömd, för att genom Er vaksamhet uptäcka förrädareu, som stjäler och afskrifver hemliga handlingar, för att meddela dem åt de utländska sändebuden. — Fursten kom likväl snart på en annan tanke. Han trodde sig med större lätthet skola afsiöja den eländige, om han under natten be