Sundsvalls tidning – 18 december 1873, sida 2

in det med hotelser att eljes jaga bort dem. An: dersson: detta wirke war Karlswiks! Ändtligen och på tillfrågan sade vitnet sig ej hafwa sett, att bommen blifwit med flit öpnad. Bonden Jon Persson i Bjermo, fom oc skolat fåfom vitne höras, hade ej funnat med kallelse ans träffas. Af detta skål oh för än flere vituens infallande begärde kronolänsman Ljungcrantz, med hwilken häradsh. Hay förenade fig, upskof; hwarz imot grossh. H. Bunsow begärde slut på målet. Häradsrätten afsade att dag för målets widare handläggning skall framdeles utsättas. Från Jemtland inifwes till Dagens Nyheter. gommer icke snart en tris eller ett frostär och ans siäller fin tuftan bland defoltningen, stall den, ifyns nerhet den yngre delen deraf, snart nedsjunka i en lätjefullhet och wållefnad, hwarifrån det torde blifwa su ärt att åter höja den. Det är besynnerligt att ide arbetefolk från andra orter slrömma hit i masja. En fimpel dräng, hwilken nödtorftigt lan handtera de wanliga redskapen, yxan och spadan, betingar en lön på 3, 4 a 500 rdr pr år, och dagspenningen har nuder sommaren och ända nt på höften, med dass torta dagar. warit 3, 4 a 5 rdr. Den stora förtjeusten stannar wanligen hos frame handlarne, lrögarne och de många handelsbolagen, hwilla uppstätt i alla landets rodnar och utgöra lita många öloch winkrogar. Lifsförnödenheterna äro dyrare än på något annat ställe inom föderneslandet och hwarje 20 ffålp. waror betingar fig 2 vdr och mera i frakt från närmaste kustort. Fords brutet försummas alt mer oc lommer slutligen i lägerwall. Ett jemförelsewis stort antal nötkreatur utfördes under sistlidne sommar och höft från länet, fåfom det syntes större än något föregående år, ehuru då ingen egentlig foderbrift war att befara. Man fyntes allmänt ha för affigt att minffa freatursantalet för att få tillfälle att sälja foder. Trä patronerna pästodos ha warit förläggare för dessa widsträckta krea tursupplöp, i afsigt att få djuren ur landet, på samma gång det här och der af dessa träpatroner bjöds för ett och annat mindre parti hö öfwerdrifwet högt pris, för att inlocka jordbrus larne på denna jorddrutet förstörande spetulation. Man trodde fig derigenom lunna dominera höpris fet. Huru denna spetulation, utgången på att lura de stackars bönderna, kommer att lyckas, fall nog wisa fig under winterns lopp. — Anda bort i lär nets aflägnaste bygder ligga siändigt agenter ute för att uppfpåra om någon stogsvit ännu finnes iwar att få föpa; och märkwärdigt nog finner man här och der ännu fådana, till och med på ftällen, hwarest man förut ide anat att det skulle finnas ett enda dugligt träd. Wära skogstjenstemän, jemte en hel mångd andra personer, åro ständigt fysfelsatte med stoge taxeringar och förtjena derpå wackra penningar. Perjioner, fullt betanta med förhållans dena, påftå wisserligen att de betydligaste och mWärs defullafte stogsbeständen inom wårt widsträckta län redan äco bortsalda, men spelulationen på de bitar fom äro Ivar är nu jå ifrig och feberattig, att man bestämdt tan pästå, att ide ett dugligt träd om ett par år finnes tvar för egarne till marken. Alla skogsförnödenheter inom länet äro också serhördt butu. DI tiawcoforräver Jom behöfwes betalas med relativt högre pris än i sjelfwa hufwudstaden, och en tolft wanliga 1 tums bräder betalas med 10, 12 a 14 rdr. — De skogstöp, som uppgjordes för längre tid sedan, woro altid siällda på 30, 40 a 50 års ajwertning och på denna afwertningetid äro de wärdefullaste af länets skogar asyttrade. Den jemförelsewis största arealen fom kortsälts under de sednare åren, då spekularionsjebern warit större, är deremot såld på en afwerkningstid af 10. 15 a 20 år. Man fan sälunda nu mera med temlig fäferbet råtna ut den tidpunkt, då Jämtlands widsträckta och wärdefulla, från fädren ärjda skogsmarler äro stöflade. — Krisen närmar fig med stora steg äfwen wår aflägsna bygd och synes redan haft sitt inflytande på dass penningeanstalter Snundewalls en stilda banis kontor i Österfund säges redan wägrat lemna penningar på accepter åt betydande ffogår