magnater, hwarjemte den på sednare tiden stält alla korta papper att infrias den 24 desember, således på sjeljwa julajton (trefliga jultlappar!), då en större strypning förberedes. Detta synes dock mera fom ett skrämstott och pästäs wara föranstaltat af de ftörre trämagnaterna i Sundswall, af Hwilta fler talet äro delegare i banken, för att undertrycka eller åtminstone hämma en swärm mindre kapitalstarka skogsspekulanter och afwerkare, så att de förstnämda mera fritt måtte få tillfälle att beherrsla arbets: och foderpriser. Inlösningspris på kronogevär. K. mit har tillåtit, att de till starpst ytteföreningar i riket från kronans förråd utlemnade gewär af 1860 års modell må, därest få önskaos, af föreningarne inlösas till ett pris af 15 till 20 ror stycket, beroende på den tid gewären af föreningarne till låns inne: hafts med bemyndigande för armeförwaltningen att inom nyss angifna gränser bestämma den be talning, som af hwarje förening bör erläggas. Vid Stockholms polisdomstol hafwa, enligt skrifwelse frän justitiekansleren, år 1872 förekommit 2,821 fyllerimäl, hwilkas antal upgick är 1867 till 1,797. , 1868 14600. , 1869 15505. , 1870 1.625. , 1871 , 2142. Att döma af dessa siffror synes fyllerimålens antal hafwa under är 1871 och synnecligast 1872 i en betänklig grad ökats. Kungl. förordningar om kronobrefbäringens afstaffande för att af postwerket öfwertagas och om fribrefsrattens uphörande äro utfärdade den 5 dennes. Årets gröda bedömes såsom god i 2 län: Kalmar och Elfsborgs. Öfwer medelmåttan i 13 län: Up: fala, Södermanlands, Östergötlands, Blekinge, Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus, Brebro, Wermlands, Westmanlands, Kopparbergs, Gefleborgs och Jämtlands, samt medelmåttig i 9 län: Stockholms, Gotlands, Jönköpings, RKriftianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens; och torde altfå störden inom riket under innewarande år kunna anses haswa utfallit öfwer medelmättan. Genomförd arbetsfördelning. Under denna rubrik berättar Sydswenska Dagbladet: För ett par dagar sedan seglade en liten äländsk skonert från Swinemunde med last af potatis, destinerad till Malmö. Wid Dragör signalarade fartyget efter Lots och erhöll äfwen fädan, fom lof sade ledsaga seglaren genom den fruktade Flintrännan. Det begaf fig dock att lotsens kännedom om farwattnet ej siräckte sig längre än till Söndre Flint wid Saltholmen; längre fram fans det få många pricfar, att gubben, fåfom han själf yttrade fig, blef gal i hodet och skonerten kunde ej på winst och förlust wåga fig in i denna labyrint, utan nödgades kasta ankar. Lyckligtwis anlände dot en räd: dare i form af en lustseglande Öresundslots och han gjordet — han tog skutan om hand och förde samtliga pantofflerna otwättade til Malmö redd, där en Malmölots genast mar färdig till tjenft, få att det lilla fartyget stolt och säkert gled in i hamnen med ej mindre än tre erfarna ledare ombord. Det skulle då warit en werklig Tycho Brahe-dag, om den färden gått olyckligt. Moralen af denna hiftoria är: Hade wi än dubbelt så många lotsar i Öresund, så kunde de dock få lönande syoselsattning med att — supplera hwarandra. — Såsom ett tillägg till den ofwan meddelade lotsningshistorien har man berättat Sydswenska Dagbladet följande, som ytterligare bewisar att de danska lotsarne ej äro särdeles hemmastadde i de farwatten, hwaröfwer de för ett halft är tillbaka gjorde anspråk på eneret. För kort tid sedan kom Stockholmsängaren Bidar, kapten Andersson, på resa från England til