Sundsvalls tidning – 18 december 1873, sida 2

j vitnet såg att dessa främmande ftodar och bjälar woro winddrifwape och ej kommit från Karls: viks bom swarade Åslund att han ej hade godt äga det. 3. Arbetaren Olof Johan Lindgren wid Strand, instald år 1872 mid Karlswik dels med bjälfffräding dels på brädgården, hade därunder fett Karls: wiks bom gå sönder och mycket wirke gå ut men ödså hemtas igen från stranden: berättade att fak: torn en gång befalt honom föra in twå Wikströms djälkar som lago wid stranden och då faktorn gjorts upmärksam på att de worof främmande, ändock därwid sagt: Wi sta ta alt! Vitnet hade ock dep: utom fett Witströms bjälkar bland det fom låg på land men wiste ej hwart de tagit mwägen. Faktor AM. anmärkte att denna berättelse gälde år 1873, hwarom ej stämdt blifwit och tillade att sagde bjälkar lägo kvar den 22 sistl. maj, då Mons faktor sett dem. Rätten tog på grund af först anmärkta förbållande ej denna berattelse till protokoll. 4. Arbetaren Eril Jsal Nyström, sysselsatt wid gariswik 1871 på brådgärden och 1872 med ffräds ning, fåg därunder åtsfilliga märken och äfwen Wikströms men hade ej skrädt någon af hans bjäl: far. Därimot hade vitnet en gång fått tag i en Tunadalsbjälke och då fagt till faktorn: Nu ars betar jag på en annans bjälked men erhöll till swar: ja, skräd mal Faktor MA. kunde ej min: nas detta. 5. Bondeson Petter Siöström war til sjös åren 1870, 71 oh 72 men har i fommar arbetat mid Karlswik och därunder dragit in 3 Wikströms bjälfar. Då detta vitne ej hade att berätta om annat än år 1873, hwiltet ej är omstämdt, blef det genast afskedadt. 6. etolläraren Niklas Fröst, fom arbetade mid Karlswik åren 68, 69, 70 och 71, har därunder wäl fett främmande wirke men har därimot aldrig fett något sadant inbergas utan en 10 a 12 bjäl: far funde wräka in, dä bommen en och annan gång gick sönder; tyckte sig minnas att Tunadal hade folk wid Karlswik för att hemta igen wirke; hade tillsägelse — och denna tillsägelse war känd af alla — att fe noga till de främmande märkena, öfwer hwilka han ock upsatte förteckning fom till hufwudfaktorn öfwerlemnades; säg i Karlswiks bom Witströms, Enhörnings och Tunadals märken men rwar lika Hof om det war föpt och miste ej häl: ler om detta timmer wardt skrädt; kunde ej mins nas om Turdfjeld någonsin gjort honom upmärt: fam på främmande wirke men war wiss på, att om få stett, hade han (Fröft) upteknat dem. 7. Gthäddaren Olof Hammarberg inlemnade 2 skrijter, enligt hans upgift upsatta af faktor For: berg; ty fjälf fan vitnet ej ens läsa skrifwet. J sethien nr I — fom domaren hade swårt att de: ciffrera och hwars innehål wi hade swärt att för ftå — wmidhöll vitnet fin mid förra rättegångetillfället hafda upgift om de 10 Wikström tillhöriga bjälfar fom han fett inlastas; men då han warit sysselsatt inne i fartygen, kunde han ej weta om de tagits ur gropen eller från flotta eller warit winpdjliggkever Öttuttuvxo, utt yun EM imLUÄ koäll, då märkena ej kunnat ses, inbergat en del wirke, fom han trodde wara Binfomws; att faktor Andersson wid därom erhållen underrättelje frå: gat: Hörer wirket bommen till? och, då vitnet för: tlarat sig ej kunnat fe det, förklarat: Då tar jag ej imot det; det får wara tills i morgon; att fattorn, i öfwerensstämmelse härmed, först följande dag sorterat wirket, och afskilt det främmande, fom vitnet fedan tog igen. 8. Bonden Hans Sjöftröm wid Karlswik, ar betade år 1873 på wåren wid pålning af ducs dalber och fåg mid kranens flyttning en på ftran: den liggande, Wikström tillhörig bjälke (faktor An: dersson: det war samma bjälke, som Lindgren nyf omnämde). För 2 eller 3 år sedan såg vitnet en sondagsmorgon wirke ligga utanför Karlswiks bon och hörde faktorn ropa på arbetsfolket att tage