Norrländska Korrespondenten – 28 juni 1873, sida 2

Den kommer ja från eder, madamel? Hon gaf honom reliken, som han fäste om halsen på sig. uEn katolik skulle ha tackat den hand, som gifver houom en dylik helig talisman Mergy grep heunes hand och ville föra den till sina läppar. Nej, nej, nu är det för sent.? Kom väl ihåg, att jag kanske aldrig får njuta denna lycka.? KäDrag af mig handsken. I det han drog handsken af henne, förekom det honom, som om han känt en lätt tryckning. Han tryckte en brännande kyss på den sköna hvita handen. aHerr Bernhardo, sade grefvinnan med rörd stämma, skall ni då fortfara att vara härdnackad ända in i det sista, och finns det då intet, som kan beveka er? Vill ni icke till slut omvända er ... för min skull?? Jag vet verkligen icke, svarade han leende, försök på att bedja mig länge och enträget, Säkert är, att ingen annan än ni skall kunna omvända mig.? Säg mig uppriktigt . . . om en kvinna... en sådan kvinna ... som förstod .. .? här stannade hon. ?Som förstod? . . . ?Ja ... som ... till exempel ... älskade er . . . men var uppriktig och tala allvarsamt med mig!? Allvarsamt? Mergy gjorde här ett försök att ånyo fatta hennes hand, ?Ja; skulle en kärlek, som ni kände för en kvinna af annan religion än er egen, icke kunna