ningar äro oskiljaktiga frän mänskliga lifwet, kan jag nu, år 1873, om ej med oblandad glädje, Lifwäl med odelad tadfambhet, blida tillbaka på det förflutna halfwa århundradet, hwarunder jag erfarit allmänt deltagande i ala lifwets skiften. De många rörande prof jag nyligen derpå mottagit, såsom maka och moder til Edra konungar, hafwa wäl icke kunnat öka min kärlek till swenska foltet men hafwa warit mig ett dyrbart bewis på dess kärlek för fina regenter, och skall jag fortfa rande egna detta älskade folk mina äterstäende dagar, nedfallande Guds wälsignelse öfwer Swerige och dess inwånare. Rosendal på Midsommardagen 1873