Norrländska Korrespondenten – 28 juni 1873, sida 2

Stormäktigste, Allernädigste Konung! Då jag å de närwarandes wägnar tolkar dessa känslor, behöfwer jag ide försäkra Eders Majestät om deras uppriktighet, ty det är naturligt att ett län, som i mannaminne blifwit hugnadt med blott ett enda föregående kungabesök, skall djupt känna märdet och betydelsen af E. M:s höga härwaro. När dertill kommer att wi uti E. M. fe en konung, som med öppen blick för Norrlands intressen och framtid, icke endast framkallat förhoppningar utan äfwen gifwit oss full wisshet om snart bringande till stånd en genom wår provins gående jernmwägskommunikation mellan hamnarne på ömse fidor om Kölen, måste wår entusiasm wara ännn större. Nar slutligen E. M. lägger sin ädla personlighet i wågskålen, måste denna med storm taga icke blott oss här närwarande, utan alla som kommit och tomma i beröring med E M. På alla ftationer af E. Ms wäg genom provinfen hafwa talrifa folkmassor warit samlade och helsat E. M. med en entusiasm, sållspord i dessa bygder. OM naturen har förenat fig med folket. I wära byg der är sommaren fen, och dock få skön. Wårt af lägsna, dock få wackra land med fina många uns dangömda skönheter har wid underrättelsen om E. M:s besök skyndat att kläda fig i sommarens fagraste skrud. Fjellens molnhöjda pannor hafwa klarnat i midsommarsolens skimrande glans. Storsjön, denna wäldiga pulsäder för samfärden inom provinsen, har låtit fin af wärfloden uppswällda wåg jubla af fröjd tills hon i kvällens fena timme sjunkit till hwila wid aftonrodnadens fköna hägringar. Fjellen och solen i föreening hafwa mot insjöns yta återspeglat de swenska national: färgerna blått oc gult; och om detta ide alltid i dag marit fallet, om fjellens pannor åter mulnat, om solen klädt fig i dok och insjöns spegel grume lats, få har detta endast warit uttryck för wår saknad wid tanken på det kära besökets fortwarig: het och ett ytterligare teten för de warma fänslor med hwilka CE. M. af oss följes på fin färd. Måtte E. M. med angenäma minnen af denna nordliga resa snart winna ännu dyrbarare. Måtte C. M. lyckligt sammanträffa med fin höga familj, Hennes Majestät drottningen och de kungliga prinz sane, hwilka alla med C. M. dela wår äkärlek och tillgijwenhet. Måtte EC. M. med större erfarenhet om detta läns resurser och möjligheten att tillgodogöra dem åter tillträda regeringsgöromålen, hwilkas tyngd folkets kärlek skall söka att lätta. Matte — för att slutligen kasta blicken mot framtidens förlät — E. M. under manga sälla regerinsar upplefwa de wigtiga werkningarne af ett första regeringsbeslut, hwilket, lyckosamt för wår ort, utgör en få skön illustration till E. M:s konungsliga walspråk: Brödrafolkens wäl! Lefwe H. M. konungen. Sedan härpå följt fyrfaldiga hurrarop beledfaade af fanfarer, och musikcorpsen derefter spelt sofsangen (Ur swenska hjenska hjertans djup!), i hwilken den till närmare 200 personer uppgående samlingen festdeltagare instämde, steg H. M fram och yttrade under synbar rörelse: För den skäl Ni egnat mig tackar jag af warmt och uppriktigt hjerta, och skall minnet af denna tund altid blifwa mig dyrbart. Myvcket länge har min håg stått att gästa Eder föna hembygd, den enda af Sweriges provinser, i hwilken jag hittills ide fått wara. Förmwertlizandet häraf måste jag länge uppskjuta, men ehuru denna provins blef den fitta jag besökte har jag ikwäl länge mid densamma fästat en ljus och stor frramtidstanke densamma fom i an provinsens amn nyss utalades. Då min önffan nu uppfyles finner jag denna framtidstanke ftå för mig ikasom i en ljusare och klarare dager än någons in. Jag hoppas att framtiden för denna proins skall blifwa lyckobringande, och jag hoppas ifwen att de materiela fördelar, denna framtid kan rbjuda, icke måtte winnas på bekostnad af det dammaldags finne, fom allt hittils utwärkt wårt and. På fådant hopp hwilar det föreningsband — — — — 5 —