Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1873, sida 2

skap, hafwa en förfinad smak och wäxa upp med stora förhoppningar, men med ytterst klena utfigz ter, när det gäller solida, praktiska och fruktbä rande kunskaper. De funna med förkärlek jwärma för en eller annan uphöjd tante, men de förftå ide att göra ett rigtigt wal eller flå in på en praktisk wäg. Många af dem kunna icke få nå on anställning; landet är öfwerfyldt af personer, fom representera intelligensen och uphöjda, men abstrakta spekulationer. De äro wisserligen mycket lofwärda i fin sjelfförnekelse och uphöjda i fina tänkesätt, men slikt fyller icke de materiella behofwen. Det wore mycket önskwärdt, om mår upfostran, fom nu innefattar en mängd fjälsoch froppsaöfningar utan någon bestämd nytta, funde inrättas få, att en industrigren eller handtering, hwarigenom man funde förtjena fitt bröd, finge läras; ty det är klent stäldt med efterfrågan af filosofiska teorier oh idter. Veterinärer oc läkare t. er. äro alltid eftersökta i kolonierna. Men hwarför tillegna wi oss ide det orientaliska bruket att lära ett eller annat handtwerk eller en handelsgren? En timmerman, en skomakare, en skräddare behöfwer aldrig frukta för brist. När han en gång fatt fötterna under eget bord, star det honom ju alltid fritt att sysselsätta sig med uphöjda fpekulationer.