Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1873, sida 2

Från Bartholomiwinattens tider. Historisk roman af Prosper Mårimee (Forts. från u:r 67.) Men trots hans läsning och hans ed buro buns drömmar spår af dagens tilldragelser. Han drömde om purpurfärgade sidengardiner och gyllene bordsserviser; derpå försvunno borden, svärden glänste och blodet flöt i strömmar. Så fick den målade madonnan lif och dansade för honom; först då upptäckte han, att hon bar en svart mask. Men hennes mörkblå ögon och de två strimmor af den skära hyn, som lyste genom öppniugarne på masken! . . . Masken föll af och ett bimmelskt ansigte visade sig, men utan bestämda konturer; det var som bilden af en nymf upprördt vatten. Ovilkorligen sänkte han ögonen, höjde dem åter hastigt och såg blott den förskräcklige Comminges med en blodig värja i handen. Följande morgon steg han upp tidigt och lät flytta sina få saker till brodern. Han afslog att bese stadens märkvärdigheter med honom, och begaf sig ensam till hötel de Chåtillon för att till amiralen öfverlemna det bref han medförde från sin fader. Han faun hotellets gård uppfylld af tjenare och hästar, och det var endast med möda han banade sig väg till en långsträckt försal, full at vapendragare och pager, hvilka, ehuru de ej buro andra vapen än sina värjor, icke desto