Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1873, sida 2

Den kris, som inträdt i början af månaden och ännu i lika grad förefinnes sawäl i Österrike som i Tyskland, wisar sina werkningar uti prisfall af 25 a 50 proc. i nästan samtliga induftrioh yngre bankaktier. Publiken har lika mycket skuld dertill som grundarne. Medan dessa skapade aktier blott för agiots erhållande, köpte publiken dessa aktier, ej emedan den trodde på företagens framgång, ej af öfwertygelse att det kapital de representerade werkligen förefans, nej — blott derför att möjligen morgondagen sälja dem med förtjenst, och dessa operationer hafwa hittills genom de yngre ban: kerna, som belånat alt, kunnat fortgå. Sjukdomen har funnits länge, men man har litsom drinkaren kväft hwarje erkannande deraf med ett nytt rus — tills delirium tremens inträdt — och derpå följande totala afmattning. En ansedd författare ytrar om nuwarande fris: Så länge spelets demon swafwar öfwer landet, är hela atmosferen åftdiger. Köpmannen och fabrikanten jämför sin med ihärdigt arbete wunna måttliga lön med den mös dolösa winst, fom spekulationen i mycket rikare mått skänker sina utöfware, och fylles af bittra känslor. Lyxen stiger till behof och alla lefnadsförnödenheter fördyras. Lockelsen att deltaga i spelet tränger igenom alla samhällets lager. Tron på mwedergällning blir alt swagare, emedan denna senare så länge latit wänta på fig. Då inträder plötsligt katastrofen och werkar renande som ett äskwäder och maste derför, trots de offer den kostar, prisas som helsobringande. — De goda werkningarne förswagas dock då, fom nu Hsterrike, ett medel tilgripes, hwilket hindrar rensningen, od) detta medel är bankattens suspenderande. Det anwändes, emedan i detta land de styrande själfwa äro få djupt intresserade i spelet — ingen star öfwer detsamma. Men med denna hjälpmetod lägger man pläster på såren, och djupt i samhällskroppen rasar derigenom siukdomen i ännu högre grad genom valutans förjämrande, och millioner offyldige lida för att en bop fondspekulanter skall funna uppehällas.