Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1873, sida 2

hagen 200. Resten af min kvarlåtenskap till fofterlandsstiftelsen för att anwändas der behofwen äro sörst. Vitnet berättade widare, att, då vitnet måndagen den I innewarande månad på morgonen fommit till Norelius, hade denne begärt, att vice här radshöfding Sw. af Sandeberg ffulle anmodas att komma till honom, att, sedan häradsh. af Sandeberg ankommit och Norelius sagt fig wilja gifwa något till barnhemmet hårstädes, vitnet Winberg jämwäl blifwit efterskickad, att Norelius derefter i båda vitnens närwaro dels själf läst oc dela låtit vitnet för sig uplasa ofwan intagna promemoria, uti hwilken han sagt sig wilja göra den ändring att hushållerskan Maria Öberg skulle erhålla 300 och werkgesallen Johan Grönhagen 200 rdr, att Norelius sasom fin yttersta wilja i öfrigt förord nat, att med hans kvarlåtenskap sknlle så förfaras, som det af v. häradshöfding af Sandeberg upsatta konsept innehölle, att v. häradshöfding af Sandeberg af Norelius förordnats till utredningsman i boet oc) att åt honom särskildt updragits att om händer hafwa de medel, fom komme att stanna kvar här i staden, samt att, efter det boet blifwit realiseradt, till Söderhamn till wederbörande öfwersända de penningar som dit blifwit teftamens terade; och intygade vitnet, att Norelius, med bwilken vitnet förut wore bekant, wid tillfallet, ehuru illa sjuk, dock warit wid fullt och sundt förständ samt handlat af fri wilja, tilläggande vitnet, att Norelius äfwen ytrat, att hwad af honom blifwit förordnadt skulle gälla sasom mundtligt testamente i händelse han ej kunde komma att underskrifwa något, som blifwit skriftligt upsatt; samt Winberg att sedan vitnet sistlidne måndag blifs wit kallad till Norelius att bevitna hans testamente, hade aldeles få tillgått fom vitnet Röst förut bes rättat. ÄÅttmars socken har på kommunalstämma den 1 dennes, enligt bref till S. P., jämlikt fommunalförordningen fattat följande beslut: I:o) Att försåljning af bränmin, win eller andra berusande drycker af hwad namn som helst ide far i hwarken större eller mindre parti ega rum inom kommunen, utan wore helt och hållet förbjuden. 2:o) Att då det händt, att salubodar förwandz lats nära nog till öpna krogar, omkring hwilka oljud och waldsamheter förekommit, ingen hands lande far drifwa någon flags handel med fpiris tuosa inom kommunen; att, om han säljer bräns win eller andra berusande drycker, lånar bort jås dana eller på annat fätt befrämjar fylleriet, han ifall anses hafwa förwerkat kommunens förtroende att längre wara handlande inom den samma. 3:0). Att handel med köpmannawaror icke får idkas ifrån fl. I på aftonen dagen före föneller helgedag till kl. 6 på morgonen nästa föckendag. 4:0) Att den, jom uplater fina hus till drycdesillen, få att derigenom granskapet eller andras frid störes, eller intager oc) hyser lönkrögare, fom befrämja dryckenskapen, skall för hwarje gång göra fig förfallen till ett vite af 20 rdr. 5:o) Att för alla öfwerträdeljer mot dessa ords ningsstadgar, der icke allmän lag beftämmer böter, fastställes ett vite af 20 rdr. Bröllop utan prest och utan vigsel. J lördags eftermiddag tl. 4 ingicks äftenftap mellan Erik Wiström oh Anna Åjen, inför en talrik mängd åhörare, samlade hos Erik Olsson i Stöde och Ostana. Sedan en af pilgrimsjängerna afsiungits, inträdde bruden samt mottogs af brud gummen; hwarefter predikanten E. Rofen upträdde och redogjorde för ändamålet med fammanfomsten, omnämnande derwid att orsaken dertill, att ingen prest syntes närwarande war den att brus den, sasom okonfirmerad, ej kunde erhålla prejterlig wigsel. Hufwudpunkten i talarens anförande IF den asslrift af ojwan intagna handling, som förelegat oss, äro dessa siffror de jamma både i Rösts promemoria och i Sandebergs konjept till testamente. ——