Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1873, sida 2

amen Gud ske lofo, tillade han med en suck, ade inbördes krigen äro ändade! Religionen kan åter hemta andan, och lyckligare an vi, skall ni icke draga svärdet mot andra än konungens och ert fosterlands fiender? Derpå lade han sin hand på Mergys skuldra och sade: Jag är viss om, att ni ej skall vanfrejda det blod, hvarifrån pi stammar. Enligt er faders önskan skall ni först tjenstgöra bland mina egna adelsmäno: när vi sedan träffa på spaniorerna, så tag en fana från dem, och ni skall strax få bära en standar i mitt regemente. Det svärjer jag eder, sade Mergy med fast stämma, att vid första sammandrabbning skall jag blifva kornett, eller också skall min fader icke mer hafva någon son.? äKRätt så min präktige gosse, du talar som din fader brukade göra.v Derpå vinkade han åt sin hofmästare ... ?Se här är min hofmästare, mäster Samuel; och om du är i behof af penningar till dia utrustning, behöfver du blott vända dig till honom.? Hofmästaren bugade sig för Mergy, som skyndade att med många tacksägelser afstå tillbudet. aMin fader och min brodero, sade han, sörja frikostigt för mitt underhåll.? Er broder? ... Det är kapten George Mergy, som efter sista kriget afsvurit sin religiou; icke så 27 Mergy sänkte bedröfvad hufvudet. Hans läppar rörde sig, men man hörde icke hans svar. llan är en tapper soldat, fortfor amiralen, men hvad är tapperhet utan gudsfruktan? Unge man, ni har i eder familj ett exempel att följa och ett att akta er för.v