Norrländska Korrespondenten – 22 mars 1873, sida 3

Norrlands Järnwägssystem. (Fort). från föreg. n:r.) Beträffande banornas spårwidd, få torde mid de af styrelsen öfwer statens järnwägsbygnader i omförmälda promemoria den 16 december 1872 framhållna omständigheter twärbanans spårwidd förblifwa sådan, som ursprungligen afsetts eller 3,59 fot. Dermot håller jag före, att den upåtgående banan från Storwik till någon punkt å Sundsmwall—Zorpshanunar-banan bör byggas bredspårig med lätt öfwerbygnad, och tillåter mig härmid att såsom stöd för denna min mening åberopa dela mina rörande sättet för byggande af norra stambanan i def fortsättning från Upsala till Storwik den 16 december 1870 och den I januari 1871 til statsrådsprotokollet afgifna underdåniga yttranden och dels hwad nämnda styrelse så wäl förut mid behandling af samma fråga fom oc nu ipromemorian den 16 december 1872 anfört. Enligt de af järnwägsdygnads-ftyreljen omar: betade kostnadsförslag skulle byggandet af bredfpårig bana med lätt öfwerbygnad från Storwik till Torpshammar och af smalspårig bana från filt nämnda ftälle til riksgränsen erfordra ett fammanräknadt belopp af 31,616,050 rdr, hwaraf 472,400 rdr utgör den tillökning i anläggningskostnad, fom den bredare spårwidden å den upåtgående banan skulle föranleda. Om wissa delar af ifrågamar rande banor skulle erhålla sådan förändrad rikt: ning, att dymedelst wäglängden blefwe större eller eljeft de mid byggandet mötande swårigheter öfades, komme naturligtwis det beräfnade foftnadsbeloppet att jemwäl förhöjas. Att nu bestämma denna förhöjning låter fig ide göra, men detförefaller mig, wid en blid på kartan och der utftafade olika riktningar för banorna, sannolikt, att äfwen i ogynsammaste fall hela anläggningstofinaden ide skulle komma att öfwerstiga 35 mill. rdr. Hwad härefter angår det af Jämtlands läns landsting under wissa wilkor gjorda erbjudande af 900,000 rdr säsom bidrag i tre alternativa former till byggande af twärbanan, få ehuru beträffande första alternativet, landstinget afsagt fig all rätt att deltaga i banans förwaltning, likwäl och då den ställning landstinget såsom egande aktier i banan, komme att till staten intaga, möjligen kunde i ett eller annat afseende framkalla förmedlingar, de der ide nu kunna förutses, samt det system, enligt hwilket enskilda eller korporationer blefwe med staten samegare af statsbanor, hittills ide waris i wårt land tillämpadt, anser jag före: warande alternativ ide böra antagas. Det andra alternativet, enligt hwilket landstintinget skulle på obestämd tid lemna staten en vän: tefri försträckning att med framdeles upkommande öfwerskot å trafikinkomsterna i mig ordning åter gäldas finner jag ide heller antagligt, helst vå righeter mid bofföringen torde lägga hinder i mä gen för nöjaktig beräkning af en särstild bandels trafiköfwerskott. Återstår således endast det tredje alternativet eller att bidraget lemnas utan alt anspråk på af: tier eller återbetalning. Detta fenare alternativ såsom det enklaste anser jag deremot böra antagas, således med godkännande af det derwid utaf lands tinget fastade wilkor. Om i en framtid tmärbanan wisar fig få gifwande, att förräntande och amorterande af det anwända anläggningskapitalet med wisshet fan emotses, torde möjligen ftatsmatterna finnas milliga att i annan form återgälda bidraget t. ex. medelst understödjande af en eller flera Jämtländffa bibanor, fom funna warda ans lagda i ändamål att stöta till twärbanan och hwilka otwifwelaktigt komma att öka dennas trasik. I motsatt händelse åter, torde det ide finnas obilligt, att ett landskap, fom genom twärbanan blifwer fatt i förbindelse med tmwänne haf, till banans anz läggning bidragit med en summa som icke upgår till fyra gånger beloppet af de beräknade erpropriationskostnaderna. Nagon twekan att antaga ifrågawarande erbjudande kan möjligen föranledas af det utaf landstingets komiterade derwid gjorda förbehåll, att, i händelse instundande rikodags beslut altför länge upsköte företagandet af banan genom Jämtland, landstinget eller def komiterade måtte wara oförhindrade att anwända bidraget till bandelen Storsjön—riksgränsen, der sådant för Fämtlands intressen funnes förmånligare. En få dan twekan torde lätteligen undanrödjas med den erinran, att, om staten beslutar att bygga twärbanan genom Jämtland, således äfven delen mellan Storsjön och riksgränsen, något enskildt bolag, ehwad statsbanan bygges skyndsamt eller langsamt, ice fan ega förhoppning att undfå koncession a rättighet att jämwäl bygga en järnwäg från Storfjön till rifsgränfen. På grund af hwad sålunda anfördt blifwit hems ställer jag i underdånighet, att eders k. m:t wille