sådant fall, hur rädda sig då mina nyss nämnda idealer, friherrinnan X. med dotter? Jo det är sannt! De modifiera det galna modet, de ha en: daft hälften få stora artillerikaskar fom wåra an: dra wandrande perukmakareskyltar. Swad tänken i på, I hulda mödrar, med hwilka jag dansat få ofta i Amaranten och Jnnocensen! Öwad tänken I på, fom låten era döttrar mårdslösa sitt bästa kapital, den grace de ärft på mör dernet oc hwilken jag skattar wida högre än det guld, de en gång få ärfwa på fädernet? Den unga kvinna, fom missaktar andra genom att för summa återgällandet af en artighet eller uppmärt samhet, röjer en bedröflig lucka i fin bildning, och jag mill hålla hundra mot ett, att man af nu: tidstärnornas sätt att helsa lätt skulle funna göra fig en gradmätare på deras intelligens och upp: fostran. Dock — horribile dictu — samma anda af ogrannlagenhet och snart sagdt ohöflighet tyckes inspirera en stor del af det uppwäxande täcka fö net. Ar det penfionernas fel eller mödrarnas? Jag mågar taga de fenares parti, ty en stor del af dem tillhör kretsen af min ungdoms befanta, och ännu bibehålla de en wacker aftonrodnad från behagens solskensdagar. Men någon sorts förklaringsgrund måste dock finnas till trumpenhetsmanien, och skulle dignoz nen slutligen ertappas sasom det tryckande onda, hwars minsta rubbning förorsakar hos de olyckliga bärerskorna detta buttra misantropiska anfigtsuttryck, som snarare liknar en hinduisk sjelfplågande fakirs än en ung lefnadsfrisk tärnas; så låtom oss ropa i korus, liksom förr mot krinolinen: Ned, ned med de fasawäckande chignonerna! Eller, mina damer, fan det werkligen wara nå: gon känsla af fröjd att gå utklutade med flera marker hårflätor, fom kanske nyligen suttit på en mindre wälkammad bondjäntas hjessa, och fom ingen menniska längre har naiveteten att anse såsom delar af era fasta behag? Kan det wara något så oemotståndligt nöje? Da du gif wika för jemmerropen öfwer frinolinen, hwarför hämnades du med att flytta fri nolinen upp på hufwudet. och att göra din nedre personlighet få smal, att du med ditt stora hufwud på afstand liknar en wandrande tamburmajorsstaf? Tänk, om mi gamla ungkarlar en wacker dag skulle ge alla Stockholms unga damer presenter af ywar tin handspegel, att på gatan begagnas på en gång fom solskärm och fom rapportör om hår: byggnadens wälförhållande! J det trogna glaset skulle afbilda fig ide blott föremålet för din be undran, ljufwa tärna, utan också löjena hos of ungkarlar, då wi bakom din rygg wända of om, ide sasom fordom för att hänföras af din nätta figur, utan för att medlidsamt draga på munnen åt de wanprydande kolossala uthuslängorna till din täcka hufwudbyggnap Dock, alt tyckes wara fafäng möda, och förgäfwes ha de båda glada skämtarne Söndagsnisse och Kasper hittills an: strängt fig, för att i bilder gissla dagens ertravaganta fruntimmersmoder. Kan det wara möjligt, hulda ungmö, att du ide fattat det djupa allwaret i deras skämt? Ware härmed huru fom helst, gåtan får wäl en wacker dag fin lösning; men dessförinnan, J tjusande unga Stockholmskor, skynden att med fora: drägten bortlägga edra begrafningsminer och detta gymnastiska: ÖHufwud bakåt böj! fom wi ung: karlar öfwersätta med: min bäjte herre, det är mig högst obehagligt att ni — ehuru wi äro be fanta — tager er friheten att helsa på mig, som har fullt upp att göra med att ytligt balansera mig fram med min utomordentligt fföna hårftac, till hwilken en hel hop för mig okända foinnofjubjekter dragit fina tunga ftrån. Jag har hört en oh annan af er klaga öfver att också nutidens ungherrar helsa få der napp: händigt och oartigt.Denna klagan, unga damer, är den naivaste bikt om er förblandning af begrep: pen orsak och werkan. Och härmed tummarne upp till bekräftande af löftet om en revolution med det nyingångna året i era helsningar och era härtoaletter. Läten mår ren midt i wintern åter framlocka era mårfolsleenden, och skiljen med stolt förakt era rika files lockar från dessa lösflätor, hwilkas lefnadshistoria J til er lyda ide det ringaste kännen, men wil: ka nu äro en ögonfägnad endast för the belackare, och en wanställande börda för er sjelfwa A bas la coiffure en casque! — A Å—