ock att lapparne skola, säsom hittills, mara berät: tigade att för renhjordarna begagna bete å all slags skogsmark inom lappmarkernas nu warande område, dock på wissa ställen endast wintertiden. Mot den sålunda föreflagna inskränkningen i nys byggares dispositionsrått afwen till deras lägenheter afwittrade skog i lappmarkerna upträdde ctfilliga af Norrlands representanter hwilka förmenade, att de äldre frälje och stattehemmansegarnes rätt derigenom förnärmades, en rätt, som blifwit genom k. m:ts och tifsdagens sammanstämmande beslut senast år 1866 erkänd. Likaledes gafwe äfwen den år 1824 för Westernorrlands, Wefjterbottens oh Norrbottens län utfärdade afmwittringsstadga stöd för ofwan nämnda hemmansegares anfpråt att erhålla enahanda dispofitionsrätt öfwer den skog, som wid afwittring kan komma att dem tilldelas fom hemmansegare utom lappmarken. Dessa åsigter utwecklades af her Magnus Jons: fon, Malmberg, Hesaitröm, Hörnfeldt m. fl.; hwaremot utskottets hemställan förordades af hrr Nils Pettersson, Åstrand, Hjelm, Philipsson, Swe Nilsson i Efweröd och Carlen, fom sökte ådagalägga, att genom det förestagna stadgandet skull. ingen rättskränkning ske, samt att stogen wore för uprätthallandet af möjligheten till odling i lapp: markerna få nödwändig, att staten ej finge åt den enskildes omtänksamhet öfwerlemna wården om def bestand. J synnerhet framhölls detta af hr AÅstrand, som äfwen wisade, att sa wal nybyggarnes som lapparn es intresse blefwo på bästa satt till godo sedda genom antagandet af k. m:ts proposition. Äfwen statsråadet Bergström förswarade denna pro: posttion, och wisade, att densamma stod i full öfwerensstämmelse med de grundsatser, fom förut i afseende å nybyggeslagstiftningen för lappmarkerna gjort sig gållande och som alla afsett att befrämja landets odling, och ej welat upmuntra till denna ofantliga skogsafwerkning, hwilken för dessa trakter warit en werklig förbannelse och som fortgått med tillhjelp af de at nybyggena wunna rättigheter i afseende å skogen. Ör B. ytrade enligt Fäderneslandet bland annat följande: De så kallade jbogspatronerna hafwa blifwit till en förbannelse för Norrland — icke blott derigenom att skogarnes wåldsamma sköfling ödelägger landet, enär ingen återwäxt befordras, utan afwen genom den demoralisation, fom hos en talrik befolkning grundlagts genom skogsaffärerna. Under sommaren, då denna befolkning förtjenar fristt med penningar, ända til 15 a 18 rdr om dagen, då lefwer den fom om hwar dag wore den sista; man kan. till och med få höra från timmerflottorna hur champagnekorkarne smälla; men om wintern då söker en stor del af samma befolkning hjelp af fattigmården. Votering anstäldes slutligen, hwilken utföll till förman till utskottets hemstållan med 126 röster mot 32, hwilka sistnämnda afgafwos för ett af hr Haggström framlagdt förslag, till beslut, af inne: håll, att de föreslagna åtgärderna till skogens framtida bestånd skulle förkastas, men deremot den åter staende delen af den k. propositionen i hufwudsak godkännes. Schefen för ecklefiastikdepartementet, Hr statsrådet Wennerberg, har i dessa dagar i ritsdagens första kammare talat om prestbristen i Swerige. Af hans anföramde inhemtades, att i Göteborgs stift är preftbristeni större än någonsin. I Wisby stiift har den tilltagiit. I Linköpings stift har domkapitlet endast med sstörsta swårighet kunnat förse församlingarne med prester. J Kalmar, Wexiö och Skara stift är äfwen brist på prester. J Hernösands stift finnas för närwarande 13 församlingar hwilka äro utan lordinarie själawärd, och äfwen Lbextra ordinarie fjälawård har domkapitlet omöjligt kunnat för dem anskaffa. Sveriges inrikes sjöfart och handel år 1871. Nyligen har utkommit kommerskollegii berättelse . m — 2 ;: O. AK BÖHAHHSÖsn Ar 1271