Norrländska Korrespondenten – 20 februari 1873, sida 3

wan nämnda kyrkoråds förbud fortfarande i fatts ma kyrka predikade nämnde lära. Båda moro tillstädes, då målet påropades, och nekade icke till anklagelsen; dock mille ide Berthold Larsson med: gifwa, att han försökt wärfwa proselyter till me todismen. Wallenius, fom warit metodistpredikant i Blixtorp sedan sistlidne september månad, förjäkrade, att han äfwen framdeles ämnar forisätta dermed, och jade fig wara skickad af Stockholms metodistsamfund. Begge stå fortfarande kvar i statskyrkan oh påstå fig hafwa predikat endast ef ter bibeln. De hålla fina predikningar twå gån: ger i weckan, torsdagar och söndagar. Utslag i målet utfaller i april. i Flera af järnbruken i Wexiötrakten ftå stilla, emedan den blida wintern gjort det omöjligt att anskaffa nödig wedtillgång. Bränvinets offer. Åboen Pehr Fonasson i Wiarp, Färlöfs socken, dog helt plötsligt i sitt hem för fjorton dagar sedan. Han hade samma dag warit i Engelholm, och då han reste war han örsedd med en bastant Öflorshufwa samt ett halfstop bränwin. Hemkommen satte han sig ned och började tömma bränwinsbuteljen. Han tog in sup på fup — söp tills han dog knall och fall. Han efterlemnar hustru och tre barn. Reklamation. I franska tidningen Petit Journal för den 7 februari läfes följande insända bref dateradt Stockholm, 29 januari 1873: Herr direktör! J eder tidning för den 7 sistlidne januari förekommer en artikel, fom börjar med dessa ord: De byråer, fom uprättats af sällskapet för un: derstöd åt landsmän, ruinerade genom kriget ... Och längre ned: Bland främmande länder, som lemnat sitt bi drag till detta understödswerk, nämna wi Amerika, Canada, Ryssland, Danmark, England ... Swarför nämner ni ej Swerige? Bland alla länder är wårt ett af dem, fom hyser det största deltagande för Frankrike och som ocjå lemnat betydande bidrag, såwäl in natura fom i penningar, för sagde ändamål. Spörj eder representant i Swerige under kriget 1870—1871, herr Fournier, numera ambassadör hos konungen af Italien, och ni skall bli öfmerraskad, min herre. . Det är wisferligen fant, att man ide bör göra godt för att winna offentligt beröm och få tacfä gelser; det är ide heller min mening, och jag skulle också ha låtit förbiseendet af den 7 januari passera utan anmärkning. Men hwad fsick jag fe dagen derpå, om ide en upsats med öfwerskrift Konmunens affärer, i hwilken följande rader förekommo: s Symilfen nationalitet tillhörde de? Der funnos personer från alla land; italienare, wallaker, bel: gier, spanjorer, tyskar och swenskar ... Denna hoptjudring af swenskar och tyskar är, under förewarande omständigheter, alt annat än smickrande, det fan jag försäkra er, och jag pros testerar deremot i mina landsmäns namn. Fag trotsar hwem det wara må, att finna twå, framförallt swenskar, som godwillit tagit del i up: roret mot regeringen under kommunens dagar. Det är wisserligen ide omöjligt, att några olydlige anammades i högen under den hetfiga flappjagten, då i första ögonblicket en mängd oskyldige grepos. Men de swenskar, fom wistats i Paris, ha gifwit altför många bewis på sin tillgifwenhet för edert land, att ni icke med wälwilja fule ups taga detta bref. Mottag försäkran om min hög: aktning o. s. w. Herman Kahn, handlande i Stockholm (Swerige). Northfleet—Murillo-affären. Med anledning af det i Cadiz anstälda förhör med befälhafware, underbefäl oc besåttning å Murillo anför ett telegram från Cadiz följande: De maritima myndigheterna hafwa häktat faptenen och styrmannen jämte den del af besättningen, som under natten, då katastrofen inträffade omlen — de hafva frihet — frihet. barn.