Norrländska Korrespondenten – 20 april 1872, sida 2

Article Image
För den, fom i likhet med mig, ide är juriss, och bland ven talrika ähörareskara fom med fpändaste upmärffambet följde båda rättegånagdagarnes förhandlingar woro desse månge, är det na: turligtwis swårt att weta om anmärkningen är befogad; men flere förundrade fia öfwer de långa hemliga ransakningarne. En och annan frågade t. o. m. om ett fådant förfarande more fult lag. ligt och jag hörde äfwen den önskan uttalas att penna åsigt måtte erhålla uttryd inför offentlig: heten. Offentlighet wid domstolsförhandlinaar är en af den allmänna såkerhetens tilförlitligafte garantier och bör derför fredag från alt intränga, ifynnerhet fom den erhåller än större betydelse i följd af det mwärnlöfa tillständ, hwari lagen lemnar flertalet anklagade. ÅA ena sidan är det nämligen skarpsinniga jurister, wäl bewandrade i alla lageng irrgångar, li stiga och spårsluga starsfiskaler och polisbetjänte, alla upbjudande största förmåga att insnärja den anklagade, fom, okunnig fom ett barn och enfaldig fom en — rufwa, öfwerlemnas i sina förföljares wåld så godt som bunden till händer och fötter. Om något behof är päfallande få är det i fans ning det af ett slickligt juridistt biträde åt de i friminella saker anklagade. Weckans dernäst största tilldragelse har warit slrärraregesällarnas s. t. strite eller strejk, vet är ide godt att weta huru man på swenska skall räts tajt stafwa detta orobringande lilla enstafwiga ord. Hwad port ffall tomma står ännu i wida fältet; det onda fe wi derimot of. Många weckors in: besparingar, ty jag antar att hrr flrädddaregefäller hafwa sparat, ha i degfa dagar insatts på ben mest olycksbringande af alla penningimottagningsanstalter — på trogen af alla strikande gesäller. Detta är höast att beklaga just ut fynpunkten af hrr gesällers eget anseende och jag känner bland dem sådane som både äro wärde alt anseende och mycket måna derom. Desse få nu lida för sina oordentliga kamraters skull. På tal om krogen har jag erhållit nedanståen. be insänta samtal, hwaraf tyckes framgå; att det i följd af arbetarnes egna petitioner och till des ras samma fördel utfärdade förbudet mot fön. dageutskänkning ej strängt efterlefwes. Det fule wara i hög grar sorgligt, om få more och polisen borde strängeligen beifra dylika förseelfer. Så länge lagen är, bör den af alla efterlefwas och oklok lag uphäfwas. Jag lemnar hår ordet åt ins. med den önskan, att han och hans kamrat måtte mötas i morgon på ett annat ställe ån på krogen, der te ssälfwa skulle tunna blijwa lagbry. tare och förleda äfwen andra dertill. Jag tillåter mig särslildt lägga gesäller och anbra arbetare på hjärtat det tillfälle till bildande läsning, lärorika diskusfioner, port och byfsadt sällskapande samt anständiga men ytterst angenåma nöjen, hwarpå alt härwarande Arbetareförening binter. Jag fule blifwa glad utt få träffa min wän samtalsförfattaren der, i ftället för att nödaas tänfa att han tilbringar aftonen illa. Se här samtalet: A. Har du warit på krogen nyligen? B. På krogen! Nej. A. Det war dumt. B. Hwarför det bror? A. Jo ser du, nu om man år bekant så kan man få fig en tuting på söndagsafton. B. Men om man är obekant. A. Då får man ett glas punsch och en fmörgås. B. Det war hederliat att få. A. Nej f-n, inte får man, ett glas punsch kostar 37 öre oc tilltugget 12 öre. B. Jaså ret war ej dyrt, bara 300 prosent ty rare än i Stockholm. Men om man wil ha en sup i stället för punsch? . A. Ja, man får wist så många supar man wil ha til smörgåsen. B. Ja, men då är det wäl en stor smörgäs efter man får få många fupar till den?

20 april 1872, sida 2

Thumbnail