Norrländska Korrespondenten – 6 februari 1872, sida 2

löntagare, hwilka sedan år 1852 blifwit utnämns de, icke ega att begrafninasbjälp utbekomma och Santströmer först är 1857 erhöll ordinarie tjänst. Witare bar til frih. E. v. Sterinak, såsom Ene vo Ertraordinarie och Minifter-Plenipotentiarie wid Danska hofwet, ren 1 juni 1869 ulbetalts 16,050 rer i equiperingspengar, hwarförutom i hyresersättning för af beskickningen begagnare lär aenbeter oc) möbler betalts 1903 ror 50 öre, oaltadt åndamålet med eqniper ingspengarne är att förekomma sårana utaifter fom hyra. Härtill hafwa wederbörande förktaringeskyldige ej kunnat swara annat än att utgifterna egt rum på arund af nådigt beflut. Slutligen fästa reviforerna upmärksamhet derå att ätskilliga almånna historiska och diplomatiska handlingar förwaras icke i riksarkivet utan i ett utrikesdepartementets arkiv, fom ej lemnar till räckliat utrymme oc) äfwen för öfrigt är olämps ligt, tillägaande rev. att den historiska forslningen slulle underlättas genom samtliga sådana handlins gars sammanföranre till ett ställe. Utrifesdepartementet såtter fia naturlintwis bär. emot och skyller på handlingars Aranlaga innes håll, bwilket sörmenas göra dem mindre lämpliga att komma till allmån kånnedom. Så wigtigt! Wid arbetareföreningens sällskapssammanträde sistlidne söndag upförres ett särdeles roande dis vertissement Genom annons uti denna tidning bade föreningens medlemmar blifwit förberedda på att de skulle få je någonting roligt, och de bade derföre ganska talrikt infunnit fia. Den af annonsen föranledda förmodan stärktes mid ans tomften deraf, att den oss alla wålbekanta lilla salen uti föreningens lokal båre åt förstugan och norra siran befans tilftänad och för de oinwigra otillgånglig. Wid sjutiden yppades vod hemliabheten, i det dörrarne öpnas och in i salen träder ett långt tåg, föreställande en bröllopsskara från Attmars socken, hwars samtliga medlemmar woro klädra i till deras roler passande drägter. Utom ve för festen nörwändiga personerna såsom brud och brudaum och deras närmaste anförwantter, prest och klockare, byspelman, tärnor och swenner, hwilta naturligtwis ej fingo saknas, säg man äfe wen en hop andra framstående församlingsboer, hwilka gjort fia få pemena att bewista festen sasom bärarsdomaren, herr komiesarien och herr majoren. Herr pastorn, dertill fjeljskrifwen, höll de öfliga festtalen till de nygifta m. fl. Samtz liga de medspelande utförde fina karaktersroler med stor naturtrohet. Särskildt funna mi nämna att herr pastorns tal woro ganska lyckade paros dier på de wanliga talen af tetta slag och hos åhörarne sramkallade mycken skratt. Publiken inbjöds att deltaga i festen och antog inbjudningen, och fom den bestod af stadsboer mille ren natur ligtwis underrätta sig om tillständet på landebyge den, och sålunda upstero en bop panffa intregfanta samtal. Men ett bröllop utan dans är något uti förmögnare hus föga manligt. och fom herr pastorn lyckligtwis war en prestman af vet fördragsammare slaget, ehuru sjelf af fin embetsdrågt förhindrad att deltaga i detta slags nöje, sökte han ej att afhälla folket derifrån, utan tycktes åskåda dansen med werkliat wälbehan. Den fortfor äfwen ett par timmars tid med stor lisliahet, och wi äro öfwertyaade, att samtlige deltagare i kvällens nöje gingo bort från det gamla Kasino ganska belåtna mer fin afton. Sollefteå markuad. Handeln mid denna i förra weckan hållna marknad skall hafwa marit fynnerlis gen liflig. Priserna noteras som följer: Norges fill 40 rdr pr t:a, torrsisk 3: 50, smör 11 a 12 ror, getost 6 a 8 rdr, renkött 5: 50 a 6 rdr, fläsk 8 a 10 rdr och häckladt lin 9 a 10 rdr pr 20 skålp.; tjäder 1: 50 a 2 rdr, orre 1 vdr för paret och hjerpe 25 öre pr ft. Hästkreatur hafwa betalts med det owanligt höga priset af 4 a 500 till oh med 1,000 rdr. (H. P.)