Norrländska Korrespondenten – 3 februari 1872, sida 2

Wid remiss af hr Carldng motion, om ärdrins gar i strafftagen, lade hr Lyttfeng utskottet på bjärtat att enna denna motion en omsorasfull be. handling och ide låta den wederfaras samma öde fom drabbat så mänga af mid föregående riksdag wäckta motioner, samt såletes ide lägga ren i papperetorgen. Hr Ribbing påpefade orfakerna, hwarför ej förenämnda motioner funnat af lage utffortet behandtas, och förfäfrare, att något undertryckante af motioner å utstottets sida ej foms mit i fråga och altrig heller slule tomma att inz träffa. Hr Walten förtlorore fig instämma i syftet af hr Carlns motion, men hade önskat att densamma i afseende å miltring af stroff för itererart tjusnatsbrott, gått länare, bwarför han till uislottet hemstälte, att detsamma måtte, med den rättighet vet egre att taga initiativ, föreslä ftadz ganden i berörda bänfeenre få nära öfmerengstämmante med ten tanska tagen fom möjligt. Vr Hierta fäste upmärtjamheten på ten motion i samma syfte, han wid tenna riketag afgifmwit, och framböll nörmwänriabeten af äncring i de firaffbestämmelser, enligt hwilka en person för stöld af 18 ror fan årömas tio ärs föftning eller Jifds titsurbete. Hr Carlen mar tacksam för de anmärfningar, fom af närmast föregående talare blijwit framställta. J fråga om de anförda flas gomålen emot lagulskottet wisare tal:n, att ute stottets tid warit under förra riksdagen alt för mycket uptagen aj de till tetsamma hänwisade konal. propesitioner, ett funna sysselsätta fig med alla enffilva motioner. Emellertid trodre tal:n, att man, till förekommande för framtiden af det öfwerklagade förhållandet, borde från lagutskottet afstilja en del frågor, särdeles sårana, som angå förändringar i kommunabagarna m. m., samt öf: werlemna dem till ett särstiltt utskott. Eu liflig dioluesion upstod i anlednina af hr Ola Antereson i Nordanå oc en annan motionärs motion om anslag till fol hö stelorna. Hr Hetin fann, att båta motionärerna hade på ett behjärtanswärdt sätt framstält frågan om att höja foltbulcningen, men tal:n afwek i wäsendtlig mön från vem i åsigten om re rätta merlen att mins na tetta mål. Tal:n fruttare nämligen, att mos tionärerna skulle teda till ett siatsförmyndareskap öfwer follbögstolorna, hwarigenom den unga plans teringen skulle förtväfwas eller förwridas tid ett belt annat än den borre wara. Under hägnet af statsinspetton och af regalementen utarbetade af domkapitlen hade en del at ve högre foltskolorna blijwit ett slags latinwerk, en tel ockjå ftannat på wanliga nagorlunda gota foltskolors ftånd-e punkt. J upaijterna om follskolewäsendet för 1870 förklarad, att de högre fottslolorna i almånbet ide flule hafwa wisat fig få i öfwerentftämmels fe med deras äsyftate ändamål, och detta härlerre lina, fom sagdt, till en vel från statsförmynrerskap. Äfwen ett annat släl mot jtatsanslag til folthöpffolor wore den anta, som man föft påtrycka det offisiela toitffolewäfenret, nämligen förbindelsen mellan den statefyrkliga ortodexien och ten vjefunleufttrifwante Cvangelista fostarlandoessijteljen. Dersöre were vet bäst, att lemna folkhögskolerna åt lantstingen, ty derigenom wäcktes ret werkliga lefwande intresset. Kommunerna hafwa af ålter sijälfwa birraait till skoluurerhället. Tal:n nämde flera af dessa senare landstingen, hwilka wisat wälwilja för folthögskolorna. Tal:n åberopade för sin uttalade mening Danmarfs och Norges exempel. Tat:n hemstälde, på de skäl han anfört, att om statsanslag til follhönskolor bewiljades, borde derwid i sörsta rummet fästas det wilkor, att staten afsade fia alla anspråk på inspektion och blott fordrade att en årlig rerogörelse insändes om skolornas tillständ, lärarepersonal, lärjungar, unterwieningsämnen o. s. w., och att anslaget ej matte utanordnas förrän weterbörantde lanrsting hyttrat fig om huruwida skolan wore rätt ffött,äfwensom att nå on proportion måtte e a rum mellan statsanslaget och de medel, som från annat håll tunde inflyta till ferthögstkelorna. Hr Kol,