Norrländska Korrespondenten – 3 februari 1872, sida 2

Nu fattar hon gossens hand, der den förgäfves söker en springa i den af vågorna glättade stenen. Ett raskt, och kraftigt tag, och gossen är räddad, och flickan har fått sin sköna ros. Några år derefter står en yngling med renseln på ryggen färdig att vandra ut i verlden. En gammal man, sotig och nedrokt, trycker sträft, men vänligt hans hand till afsked. Längre bort i stugan står en flicka med ryggen vänd åt den resklädde. Hon håller blicken fästad på sin forklädesfäll. Den har gått upp i sömmen. Men klara perlor från tvenne sköna ögon löpa utefter den. Plisa? hviskade ynglingen. Johan svarade flickan och störtade i hans öpna famn. Och så gick Johan ut i verlden. Andra bladet. En målare sitter i sin atelier. Han är sysselsatt med en tafla, som för honom måtte vara af eget värde. Det är en tjärbrännare, lifslefvande, sittande på en vedknippa framför sin kittel vid högen, der tjäran distilleras fram. Ett ungt skönt fruntimmer sväfvar sakta öfver rummet och stannar vid hans sida. Målaren ser upp. Ah, ni min fröken! Fröken rodnade, men såg så trovärdigt med sina strålande ögon på målaren. Min mor är med, sade hon, jag får ju sitta i dag?