först arbeta på utwecklingen af folkslolewäsendet, i hwilken åsiat br A Runtbäck instämde, afslöts disfuasionen af br Hedin, fom replikerade br Kol: mortn genom sörklaringen, att han, Herin, istället för den statekyrlliga ortedexien och Cvangeliska fosterlandsstiftelsens djefwuleutdrifning wille fåt ta — Guts lag. Auteckningar från en resa i Norrland och lappmarken fom maren 1871. (Ur Stodholms Dagblad.) Jag skall nu bjura läsaren att göra mig fidffap upp till fjells. Det war ingen lustresa, och läsaren får ej wånta fia nägon med fantasiens pensel utmålad pikant skildrina. Det blir endast en enkel, fann framställn ing af en ganska intvegsant, men mötosam färd. Från Umeå till Wilhelmina lappmark — min resas första mål —, bar man numera körwäg ända till Wilhelmina kyrkby. Denna wäg följer Ume-elfwens nerra lopp förbi de storartade Bangs bölefallen, men afwiker ofwanom Winrel elfwens förening med Ume elf, bwarefter wägen tar weftlig riktning och aår öfwer dessa båda elfwar, hwils ka likasom nästan alla sådana i Norrland måste passeras på färjor. Då tet bläser, funna d esa öfwerfarter wara tämligen swåra, och ofta år det sårant owäder, att man får wänta hela ryan för att komma öfwer. Stuntvom förfmårag öfwerfars ten också af den maesa sånstockar, fom komma van: sande utför strömmen, oc deraf för öfrigt alla wattendrag och stränder här uppe äro öfwerfylda. Folket i Westerbotten är i allmänhet gedmodigt och tillmötesgåente, hwarpå följande exempel må anföras. Då jag kom till färistället wid Umecelf befann fia färjkarlen med färjan på wåg från motsatta stranden, anropad af en bonde med lass på samma strand fom jag. Denne hade kommit före mia, och fom färjan ide kunde öfwerföra of båda på samma gång borde jag wänta, tills bonden ssörst kommit öfwer. Sådan war ockjå min mes ning, men bonden höll åt sidan och bjöd mig fara öswer först. — J Wännäs, der iaa bade natt tvarter hos en bonde, fom håller gästaifweri, war priset på mat och logis särteles billigt, och Lit: wäl mille man ide tillåta mia betala ett glas konjak, fom jag begärt, sedan jag betalat min räfning. Sedan man passerat Bjurholm wid Öreself, blir traften örstig. Man fan näftan föra, att wildmarken nu widtager: ingen fruktbarbet — öf: wer alt sandmoar och sumpiga skogar. Fredrika eller, fom den i orten fallas Wiska korkby liager wisserliaen wid en insjö, men def stränder äro rystra och marten rundtomkring ofruktbar. Man fär en fänfla af tomhet: det är fom naturen wo re död eller låge i dwala. Tack ware landshöfdinaens nit för förbättrade kommunikationer och de upoffrinaar, länets inwånare ajort, finnes, som redan är saadt, körwäg ända till Wilhelmina. Den är likwäl ännu icke i fullaodt Mid och entreprenarsljuts bar ej bunnit ortnas. Det war sålunda endast genom mälmwilliaa, tillfälliga anordningar, fom det lyckades min att fomma någorlunda fort fram. Eljest måste man wänta länge på skjuts, tv bönderne, fom stiutsa, hafwa i allmänbet sina hästar ute på fomr marbete i skogarne, der te äro ganska swåra att finna. Gästgifwaregårdar hafwa ej heller hunnit blifwa behörigen ordnade, bwarför också, isynnerhet inom Lappmarfen, prestgårdarne måste af den re. sande anlitas. Desja preftaårdar tikna oaser i öknen och en werkligen storartad gästfrihet utöfwas der emot de resande. Samma gästfrihet mötte oss bos tängmän och lantthandlande. Åsele prestgård, der jag tillbrinaade några angenäma tagar, liager särdeles wackert wid Anger manelfwens strand på en grönskande slätt mir fos ten af en kulle, från hwars höjr Åsele nya kyrka synes widt omkring. På sluttningen af kyrkbacken, der ett och annat barrträd sticker upp mellan ftenorne, utbreder fia några rader små, rödmålade trähus. Det är den så kallde kyrkstaden, der sockenboarna hafwa sitt tillhåll, då de redan på fredagen eller lördagen, somliga från långt afläpgna trakter och på swåra wägar, komma fram till kyrkan för att fira beladagen. Ssälfwa kyrkan är särdeles wacker, inmwändiat til och med pryrlia, dock utan alt prål — och tetta oaktadt alla mål: ningar äfwensom orgel äro gjorda af en bonde i Locksele. Wilbelmina korka liaaer äfwen på en höjd ofwan om den här mycket breda Ångermanelfwens utlopp ur Malaomaissjön. J slutet af kyrkstaden är prestaården belägen på en grönskande, med töfträd bewärt sluttning mot elfwen. Man bar derifrån en berrlia utsigt öfwer sjön och fjällen, bwilka öfwerskjuta hwarandra ech i fjerran synas blott såsom blå eller bwita strimmor wid horisenten. Det war just wid mitsommartirden, fom jaa ras stare ett par dagar i denna wäna prestgård. Från 1A24 0