Norrländska Korrespondenten – 20 januari 1872, sida 2

Tidningen Medborgaren har till följd of bristande upmuntran från allmänhetens sita uphört uttomma. Prenumeranter erhålla i ersättnina Per Thomassons tidning Swenffa Merborgaren. Falska sedlar, fom wilja gälla för riksbankens femriksdalerssedlar, hafwa blifwit utpränglade i Upsala. Hittiuls hafwa 2 ft. uptäckts. Wid ett hastigt påseende likna de mycket de äkta, säger tids ningen Upsala, men granskar man dem nånet när: mare, finner man wäsentliga olikheter. Så har fabrikanten, troligen anseente fig dermed fri från all risk, å sedlarne tecknat ett ej efter intöfen i de å de äkta sedlarne förekommande orden ins löser wid anfortran denna sedel mer etc., hwarjämte hang answarspåminnelser å sedlarne lyrer sålunda: den fom denna sedel efterapar etler för: falskar, får ej ringaste straff, och den fom up: täcker efteraparen får inte ett öre till belöning, men förbannadt lång näsa. Utom i det anförda skilja sig de falska sedlarna från de ätta deruti, att baktsidan å de förra är hwit. Under rubriken Icdiga tjenster förekommer i Nya Dagl. Allehanda för den 20 dec. 1571 up: gift om en lediga afwittringslandtmätaretjenst inom Norrbottens län, bmilten säges tunna fölad peuom anfökningshandlingarnes ingifwande till landåkansliet i Piteå. Denna upgijt är fullfomligt wilseledande och fan, få wida den förffrifwes från tlandvtmäteriftyrelsen, hwars chef äfwen är chef för rilets elonor miska kartwerk, hwilten befattning wäl torde påfalla någorlunda tännedom om länsstyrelsernas tillhåll, ej rätt wäl förswaras. Werkliga förhällandet är att Norrbottens längd styrelse reran på 1850 talet förflyttades från Piteå till Luleå, der samma styrelse ännu är bofast, och jäleveg är det til Luleå och ej Piteå som anfökningshandlingar rörande ifragawarande tjenst rätteligen böra insändas, hwiltet wi tibåta oss fästa upmärksamheten på, ej derföre att wi tro någon enda söfande wara owiss om tetta för hållandte, men emedan mången tan i en hastig wändning, under tillit til upgiftens rittighet, utan att gifwa sig tid till en granskning deraf, fom wäl ockjå borde wara obeyöflig, werkligen blifwa missledd. Familj:journalen. Kristianstarsblaret berättar: Landsfistalen A. E. Wircen har til wererbörlig domstol instämt postexpeditören E. Ode och bot: handlaren J. Ahvnell med påstående om answar å vem, för vet de försålt och utlemnat lottsedlar till titskriften Familj-Journalen, Godt föredöme, I Karlshamus Allehanda lär ses: Sumtliga arbetarne på de olika werkstäderna wid Olofströms bruk i Holje hafwa öfwerenskommit att på nu ingångna året fullkomligt afhålla fig från begagnandet af starla drycker och förbuns vit fig, att hwar och en, fom bryter mot öfmer: enskommelsen, är ffylvig att till den förut ftiftade fjuttagfan erlägga 10 ror rut. Denna fjuttasfa, fom bildad genom att hwarje arbetare af fin månatslön afbetalar I ror, är jör den arbetande af stort gagn, då åt hwar och en sjuk dagligen fan utdelas 60 a 75 öre. För denna arbetarnes få wackra handting har brukets egare hr G. Gråberg til erkänsla lofwat att få länge Olofströms bruk af honom innehaf: wes, ärligen tör hwarje arbetare insätta 5 rdr imt i Lifränteanstalten i Stockholm. Prestsäken. Ett egendomligt, ganska farafterististt mål har nyligen blifwit afgjordt i fammars kollegium. J Dörby församling afled en fröten Linnerhjelm, efterlemnande en stor förmönenhet. Hennes jorrfästning förrättades af församlingens lyrkoherde, prosten Kullberger, hwilken af utreds ningsmannen i boet härarsh. J. M. Lindaren er: bjöds 300 rer i ersättning härför. Or Kullberger höll till godo och fvitterade denna bagatell, fom likwål tycktes warit ganska hederliat tilltagen i förhållande till det hafda beswäret, men yrkare