Mina herrar: Ett tillfåbe fåvant fom detta, då sinnena utan fliljattiga meningar mötas i känslor af högaktning och wånskap, arundade på öfwertygelsen om allas fosterläntska sträfwande, synes wäl egnadt att per mensamt kasta en blick på de sedan en föregående sammanwaro, i ben yttre werlden inträffade, nya eller för omdömet mera klarnade förhållanden, som kunna och böra inwerka på wåra föreståente arbeten. En fådan blid omkring of, ware fia inom en närmare eller mera widsträckt fontretå, framkallar i höare arad, än på länge warit beskärdt, känslor af tacksambet mot Försynen samt lyckönskningar för of själfwa. Wårt eget land har ur naturens sköte och ur näringarnas lif hämtat en lekamlig wälsignelse, som, rätt begagnad, skall lätta många bekymmer. Och inom de öfriga länderna, få långt fivilisationen sträcker fia, hafwa intrycken och följder: na af det sednaste krigets fasor alstrat en fordran på waraktig fred öfwer alt uttalad med en ftyrta, som ingen matt på läng tid stall wåga trotsa och för hwars tillfredsställande en borgen jämwäl ligger i den ifwer, hwarmed hågen öfwer alt rit: tas på inre eröfringar, jom ide wanhedra menft liaheten. Dessa sakförhållanden böra ingifwa en grundad förhoppning, att de sosterländska räddhågor för en inbillad roflystnad hos öfwermäktiaa arannar, hwilta ide länge sedan förmådde utöfwa ett wisst in flytande äfven inom detta hus, redan börjat och fortfarande stola lugna fia, samt besintliga tillgångar sålunda funna anwändas till elättante af de ökade bördor, som riksförsamlingen under den nästförflutna tiden ansett fia nödsakad att pålåg. aa de skattdragante. Om detta önskningsmål skall winnas, fan ide afgöras i dag; men ingenting bindrar ett ömsesidigt löfte att ide lemna tet ur sigte. J ett få betyvelfefullt ögonblick, fom detta, fan ide förbises, att wi i dag inträra i sista adel: ningen af ret titskifte, för hwilket Andra famimarens ledamöter erhållit walmännens updrag att wara swenska folkets representanter, samt att mid slutet of detta tirskifte landet bar rätt att fråga, hwad mi under detsamma förmått uträtta, Denna tanke skall bidraga att stärka oss i föresatfen att i alla öfwerläganingar och beslut söka upfylla mår skyldigbet så, att 1872 årstag må efterlem na ett tacksamt minne och hjälpa sina föregångare till ett wittnesbörd derom, att någonting genom representationsreformen är wunnet för födernegs sandet. Erkebiskop Sundbergs helsningstal war af föl. jande lIyretfe: Mina berrar! Jcke efter egen önskan, utan aenom omftändiabeternas makt, kvarstår jag ännu såsom reprefenstant och skall, på h. m. konungens nådiga befallning, för sjunde gången intaga Andra kammarens talmansstol. Detta är alt hwad jag har att fär gå om mitt nya och fullkomligt owåntade inträde på den gamla platsen. Får jag der äfwen bes hälla kammarens gamla förtroende orubbart, få will jag med glädje oh tacksamhet fullgöra mina styldiaheter. Då wi, m. n., den 7 sistförflutna okteber här åtskildes, woro te nårmast föregående dagarnes strider ännn i ett friskt och sannolikt hos många derjämte i ett obebagligt minne. Detta minne har kanske icke heller sedermera hunnit att under ven korta mellantiden mattas och sörblekna; men ven gemensamma fosterlandskärleken torde rod bafwa wäsentligt förmildrat sinnesstämningen och i tysthet ber vt den män, hwarpå det af alla ef: tersträfwade målet snart fan upnas. Mer än en klok man. bar derföre med rätta faat, att det wore wäl, om den omtwistade delen af förswarsfrågan tills mwirare finge hwila, ty ingendera fi ban lär funna happas att taga den andra med