Norrländska Korrespondenten – 20 januari 1872, sida 2

sedermera hos landsböfdingeämbetet att slerbhuset mätte åläggas til honom i litstol erlägga inalles 13,000 rer, hwarpå de upburna 300 ror:na skube anses såsom afbetalning. Ansprätet grundares på ett sockenstämmobeslut, enligt bwilket likstot stall utgöras antingen efter öfwerenekommelse eller med twå prosent af behåöuningen af den aflitnes bo. Lanrshöfdinge-ämbetet underkände iz mellertid sockenstämmobeslutet och dömre fterbhus fet att i likstol utgifwa i ett för att 13 antagliga kor, ej sämre än de kor i aumänhet warit, som som 1867 funnits å fröken Linnerhjelms egendom eller oc töja kreaturen efter i orten glängbart pris. Kamwartellegium, till hwittet sterbhusrel. egarne hänsköto saken, bar nu uphäft detta utflag och förklarat att Kullberger ide tilkommer annan ersättning än de 300 rdr han utan förbes häll tvitterat. Saken är dock antaaligen ide slut cermer utan wäntar man att hr Kallberger skall draga målet under regeringens pröfnina. Man släpper ej få tätt ifrån fig en lilfstol, fom upgår till en hel liten förmögenhet. Haf tand för tunga! En slvallersyster i Karls. krona, fom blifwit römt till 200 rrrs böter för tet bon påstått att en flida i staren födt ett väts ta barn, har förnäfwes sölt nåd hos longl. m:t, som faststält unterrättens utslag. Hårresande. En kyrkwaktare i Lyon har en lång tiv aräft upp grafwar på kyrkogården, i bwilka kvinnor legat, för stt klippa af deras bår och sälla det til härhandlare. SÅ ha hårhandlure sålt det till perukmakare, och perukmakare ha deraf giort chignoner, lockar och flätor. År fru Xx. och Y. säter att hou ide till en klädning af Lyon-fiven får en härpryrnad af Lyonlik. En fatt droga leffullt fram hårtappar ur fyrtwaktarens magasin och föranledde derigenom ups dugandet af hang nidingswerk. Riksdagen. Til gransknina hare för Södertörns domfaga både frih. C A Cererström oc kapten C. G. Hjerta inlemnat fullmakt, af hwilta den sistnämntes godkändes. Prototkollet häröfwer blef borts lagdt. De i wårt förra nummer omnämnda helauinastalen ha setan dass kommit oss til handa och återgifwa mi verur hwad onmärfninggwärdt fon synas! Frib. Sprengtporten hare ej fia befant och tunsde ej lemna första tammaren någon uplyenina om i hwad mån ve förhällanren utom oss, fom framkallats af de sednaste mwerldghindetferna eller wavit werkande orsater till deras upkomst, äro egnade att utöfwa ett inflytande å rikfgrvaggförband-s lingarna, men ansåg sannolitt att ret sista orret i förswarsfrågan ide är utsaget, och att dens na fråga, i en eller annan form, måste återkomma mid wåra riksdagar, intill dess det mål är upnådt, fom bäst och märdvisaft motfmarar landets slälfständigdets fordringar och fraf.7 Tal. tillod2 att vet synes än mera owisst, hwilka öfmerläpgs ningsämnen wår rörliga tid kan erbjuda och tydtes befinna sta i ofäterhet om alt annat än att denna riksdag är Första kammarens ssätte laptiz ma möte. Grefwe Lagerbjelke bekände likaleres att tet mar honom omöjligt förutsäga tillkommande ting, ej ens beträffande resultaterna af det stundande arbetet, såg dock i erfarenheten frän förra rikadagar ven bästa borgen, att fann uplysning och upriatig fosterlandskärlef, skarpsynt klokhet och rättwis billighet skola bestämma denna kammarens beslut, litasom fäderneslanres wäl altid sktall förblifwa det högsta målet för dess sträfwanden samt önskare att wårt lands lagar måtte alt mer full komnas och lydnaden för dem stännigt säkrare rotfästas, till styrka och beforrran af frihet och ordning, uplvsnina oc gudsfruktan! Talen i Andra kammaren intressera mer.