Norrländska Korrespondenten – 1 april 1871, sida 2

ena af dem. S Lå 71 3 U pe De tu äro ett, är tod ett aott och sant ord I RV — när det rätteligen brukas. T. er. regeringen och embetsmännen i fråga om anslag: anslag gi fult wäder och anslag i wackert wåder. 5 Våra läsare torde gor hetsfullt minnas, huru se ömt och rörande det taltes wid fjolärets riksdag till förmån för pension åt erkebiskopen, som war få fattig, få fattig. Men ten gången war riksda: gen, fom Döbeln wit Jutas, — en betning. På annat ställe i ragens nummer hafwa wi en rerogörelse för erlebistopens efterlemnade förmör genhet, uppgående till 83,988 rer 29 öre. Hwilken oerhörd fattigdom! Hwad skall arbetaren säga, som skall föda och kläta fig, hustru och barn af 800 rdr om året? Troligtwie tröftar han fig dermed, att arfwingaarne och boutrerningsmonnen ide tommer i twist på bang döda mull om — fattigdomen hans. om LA LA LA Arbetareföreningen tommer i morgon afton att diskutera förswarofrågan, hwarom wi härmed mes lat erinra. Drottningens sjukdom. Förbön med anledning af drottningens betäntliga sjukdomstillstånd hölls i måndags fl. 6 e. m. i slottsfapellet i närwaro af hertigen och hertiginnan af Östergötland jamt here tigen af Dalarne. Öfwerhofpredikanten d:r Rund: gren förrättade aften. Bland åhörarna, som till trångsel infunnit fig, märktes siatsrädets ledamöter, högre och lägre militära och civila embe:smän, med: lemmarne af bär anftällda utlänvfta beftifningar m.m. Före bönen afsjöngs pfalmen 260 D Gud! all sannings lälla, och efter densamma pfalmen 251: Hmwad min Gud will det alltid ster. — Konungen, fom ännu ej tillfriffnat från fin swåra sjutdom, lät det oaktadt bära fig ner i drottningens wåning. Ledfyrarne wid Karlskrona tändas i dag, såwi da wärerleken mergifwer utläggning af fartyget. Den röda fyren år anbringad i lanternan i ett på fartyget uppbygdt rört torn och brinner på en Höjd af 19 fot samt den inre fafta hwita fyren 39 fot öfwer wattenytan. . Dufeds gränstullskammares årsberättelse för är 1870 har ingått till general tullstyrelse: Orteng förnämsta näringar bestå af boskapsoch i förening dermed stäenre latugårrsskötsel samt stogeafwerkning, handel och något bergsbruk Hwad boskapsoch ladugärdestötseln betråffa hafwa dessa näringar i allmänhet gått betydligt framåt ehuru fortfarande befoltningens bemörans den gå mera ut på att till försåljning uppföra kreatur än att i egne larugårdar föröta deras antal och derigenom af dessa erbålla en större af kastning och på samma gång, genom en ökad till: gång på gödningeämnen, förbättra och föröka den för sädes och foerpretuttionen afsedda jord, hwar. igenom det titsörande och föga indrägtiga arbetet med få kallade skogeslätter skulle alt mer och mer tunna öfwergifwas. Under de twänne sednare ås ren äro i flere tommuner inom länet, på föranstaltande af hushallningssållskapet, anlagde s. k. bymejerier, hwarigenom mjölken fått ett ötadt wärte samt smör-och ostbererningen blifwit på ett mera rationelt sätt bedrifne, hwilket förbåltande ej obetyrligt bitragit dertill att äfwen ren enskiltte börjat åt tessa hanrteringar egna en ftörs re omwärrnat än förut. Sortbrutet har onekligen under de senaste åren gjort betydliga framsteg ehuru ännu mycket bär: wit lag återstår att önska: otaliga dagswerken tar gas från jordbrulet, der de med större fördel skulle kunna anwäntas, genom befolkningens gamla war na od) böjelse art handla och företagande af i sammanhang dermed stäenre hantelsresor. En witare olägenhet för jorrbrukete kraftigare utweckling är den mindre besutne jordegarens benäpens bet att i stället för jorrens uppardetante anmän: ta egna och fina dragares tid och krafter för wa: ruforsling, fom wieserligen lemnar en lontant ine komst, men hwilken dock i de flefta fall till största delen åtgår unver sjelfwa resan. Detta förhållande torde dock, med landets stora och ftäntiat stegrade behof på tillförsel, swårligen funna före ändras förr än mera tireenliga fommunitationsmedel komma det til rel. Hantelsrörelsen är fortfarande i stark tillwärt; isynnerhet bar under de sednaste åren en sårdeles start handel mer från Norge importerade hästar berrifwits, af hwilka blott ett ringa antal stannat inom landet utan, ökadt med inom provinsen uppförde, utförts till mellersta Swerige, hwarföre äfwen bristen på g0da hästar börjar göra fia alt mer och mer fön: bar. De under fernare åren i ej ringa antal öfwer hela landet uppkomna hanrelsföreningarne hafwa i bög grad ökat konsumtionen, hwartill äfwen de goda åren 1868 och 1870 bidragit och ber tydligt höjt wärdet af importerare waror. Stoasafwertuingen, fom fortfarande bedrifwes i stor stala, ehuru dock under denna winter ni gon inskränkning deri egt rum, börjar siräcka fia alt högre upp mot fjellen och bar ett sågwerk, Anjansfors, med 3 ramar och rubbel kantsåg, nu