Norrländska Korrespondenten – 1 april 1871, sida 2

gen af en och annan fråga synts tala för ett får dant påstående; i ty att majoritetens i Andra kammaren kanske något instinktmessiga bemödanden att motwerka den oswenska riktning, hwari wära högre lärowerk utwecklat fis, bar blifwit tagen säsom fiendtlighet mot den högre bildningen, då den wål rättast warit att anse såsom ett rop på allmänt merborgerlig och nationel bildning. Att få warit fallet wisar fia klart af nu ifrågamar rande årendes behandling. Andra kammaren har näml. utan votering bifallit anslaget; under det att te höga mälsmännen för ten höga bildningen — wi upprepa det — afslagit samma. Låtom of hoppas att efter detta alt det mydna, fåwitska talet om de folkwalda reprefentane ternas ebskurantism må tystna, nu feran ändtlis gen förhållandet blifwit fatt i fin rätta belys: ning. Ty sanningen är, att folket nog wet att skatta kunskapernas och upplysningens matt och) just derför fordrar sådana reformer i läromwer: kens organisation — att desja andliga rikeromar må blifwa tillgängliga för alla och icke fördelas få, att teäåstatlomma en slags lärromens plutokrati. J almänhet anses statens elementarlärowerk just lägga an på att bilda en såran och det är i tenna föreställning, hwartill wäl lärowerken sjeljwa betyrligt bidragit och den erfarenheten sörst på abra sista tiden börjat jäfwa, man bör söka arunden till den köld fom också på sista tiden bör: jat upstå emot aätessa kärowerk. Wi erinra of en tilldragelse här i staden. För att eller aunat år sedan war det fråga om att upplösa en allmän kassa och bland andra förslag rörande dispofition af egande medel framkastades äfwen den tanken att bilta en fond för ftipendis er åt sårane arbetsklagsens barn, fom wifare anlag för hönre sturier. Man har sagt of att en arbetare tertill insändt. Wäl wilja wi gerna lemna medel till sårana underwisningsanstalter, ter be unga få lära fig att det högsta man fan bli här på jorden är menniska, det dernäst med borgare; men bort från of, att wi skulle skicka en af wåra föner in på ten wäg, der han skulle lära att föratta oss och slutligen wilja blifwa wår herre och förtryckare. Wi hafwa härmed lett of till den motion hr Ehrenborg i untra tammaren wäckt derom att ven kostnadefria underwisnin,en mid be högre eles mentarlärowerken måtte upphöra. Det har med en wiss undran omtalats, att äfwen en och annan upplyst ech frisinnad man ide saknats bland an: hängarne till ben åfigt att lärjungarne wid eles mentarlärowerfen böra bidraga till undermwisnins gens bekostante. Om man wille begagna ögonen att fe med och om man ide betevre fig få, fom man trodde att man fatt öron enrast för att tunna flå rtöförat till, skulle man lifwäl funna inse och förstå, att det just warit tesse mäns upplyft: het som lärt dem fatta att elementarlärowerken genom ten oprattista och ojoltliga funslap ve med. delade blifwit nästan ett flagg tastskolor. Och att följattligen teras frisinthet endast kunnat tera tem till oposition emot en vylit missrittning. Antagom nu — och mergifwom att det warit högst förlätli.t — att de förtwiflat om möjligheten att reformera wärt underwisningewåsente, så länge bet är fjettradt i statskyrklighetens och byråtras tiens bojor; hwar återstod wål vå annat än för: swära tillträtet till ressa brunnar, fom i bästa fall intet watten hafwa men tywärr alt för ofta bjuta på ett förgiftadt. Andra kammaren har ej gått in på detta fött att lösa frågan. Kammaren måste vå länna fig för: pligtad att genom skyndsamt reformerande af eles mentarlärowerten tillmötesgå de anspräk på werk ligt swensta, werkligt medborgerliga underwisningsanstalter, fom alt mera högljudt fordras af swenska folket sjelft. J beslutet om anslag till adiunkturerna i forns norddiska språk mid akaremierna wille mi gerna fe ett gort förebud til ett snart beslut om detta ämnes införande i skolorna i stället för t. ex. utanläsningen af långkatechesen — låt nu ock wara att den ej komme att innehålla flere än 217 jiydeu. x O. B. Olssons motien om öfwerflyttande på riteragen af konungens rätt att förklara krig har blifwit afflagen med 109 röfter mot 43. J Första kammaren? Nej i Andra kammaren, som också den en gång wille wisa att den kunde hänga upp fig på for: mer! Diskussionen war bäre lång och intressant, säga Stockbolmstidningarne. Wi ha mest säst of wid det witsord hr Gripenstedt, på grund af egen mångårig erfarenhet wid handläggning af repe: ringsärenden, lemnade om otillvädligheten af te garantier mot missbruken af konungen i fråga warande rätt dem grundlagen nu bestämmer. Detta erkändt; hwarför icke söka afhjelpa felet? Att landsröfringen, grefwe Erik Sparre icke wille någon bot förstås lätt; ty bon tyckte att det ide