Norrländska Korrespondenten – 22 juli 1870, sida 2

mat det. Danmark wann större ära ge nom sitt nederlag än Preussen genom fin seger. Derester tastade ret fig öfwer Österrike, fom ret bode tragit med fia till Dybböl, utan annan afsigt än att begagna fin medtäflares förswagade till stånd för att göra eröfrinaar. Setan Preusjen bare segrat wid Sarowa, war Europa för första aången sedan 1815 witne till en rå utptundring och en pot: tycklig misshandlina of folken. Fristaren Frankfurt föll under ren brutala makten. Hannover och Hessen Kaesels furstar bade från Fredrik den stores dagar war rit Preussens trofasta allierade, men för: lorate tet oaltadt fina tänder. Jcke stort bättre aid vet hertigen aj Brunowia, hwilken likaletes bare warit Prenssens bunteförwant. På de fista dagarne bafwa wi fett Preussen utsträcka fina händer efter Spanien. Om det werkligen tänkt på att göra tetta lond til fin wasall, eller om det blott welat göra en diversion, hwarigenom det lättare skulle bli i stånd att sullborda Tystlands eröfring fan man lemna derhän. Säkert är i bwarje fall, att Preussen kastat hand. sken åt Frankrike och Europa. Handsken bar blifwit upptagen och PRreugfen tfommer nu att bära answaret. Hohenzollern i Madrid — tet war hantsken utfastad år Frankrike, det mar droppen i ten vågade bägaren och derför areps med beqdårligbet denna obetydrlig: bet såsom en fär anletning att få börja detta krig, för hwilket Frankrike tyckes hafwa beredt fia ända sedan Sadowafegern. Sedan 1866 har nämligen ett krig mellan Frankrike och Preusseu tre gånger warit på wippen att utbryta: i Augnsti 1866, vå Drouyn de Lhbuys tillbakawijades af Bismarck med fina er: sättninas anspråt; i April 1867, rå Frankrike wille förwårfwa Luxemburg, och i September 1868, vå händelserna i Donaufu,stendömena hadeuppretatFrank rile oc) Österrike mot Preussen. Då tetta skrifwes, är det ännu ej be font huruwida kriget skall funna begränsas emellan de bepae rivaliserande mat: terna, eller om dessa hwar på fitt hål ingått nåpra allianser. Likalitet i tetta stycke fom med hånsyn till den ännu owissare utgången skola wi tillata of nå: gra gissningar. Ett hopp hafwa wi dock — måtte det ej komma på skam! — att mårt älskade fädernesland skall få ostörtt glädja fia af fredens wälsignelse! Frågan om Swerges deltagande i kri get tyckes att döma efter sednaste under rättelser wara på wäg att komma på dagordningen. Se här hwad rylktet får ger, hwad någre befara och ancre önska. Göteborgsposten skrifwer: vB ega en konung med lifligt temperament, krigistt stämd och Danmarks sat så tillgifwen, fom ingen annan det är utom Danmarks gräns. Im hos honom för något ögonblick den lust ffulle mat: na att leda den här, som han få ofta fört i fres dens krigista letar, till al warlig fejd, få finna wi det förklarligt. Men wi tro å andra sidan att hans åt konst och wetenslap hängifna finne, hang för betydeljen af handel oh mdustri öppna blid, bilda redan dessa en motwigt mot benägenheten att låta ett krigistt hugstott blifwa till werklighet. men fule mot förmodan få ide ste, då är det med trygghet, man erinrar fig, att mid fommgens sida stå män, som ega kännedom om folkets önslningar oc) behof, och tom ega wilja och kraft att i konungens och follets intresse göra fina mer ningar inför tronen hörda. Göteborgs handeletidning uttrycker tyd ligare denna farhåga sågande: Man utropar, att det äro rimligt, det Smwerige——