Norrländska Korrespondenten – 5 juli 1870, sida 2

delningen ännn ej förenat sig om något bestämdt swar, hwarför äfwen behand lingen häraf uppsköts. Beträffande frågan om de åtgärder, som må anses erforterliga ech lämpliga till förbättrande af den arbetande tag: sens ställning och wilkor, hate tredje af delningen föreslagit att wid dagens almänna sammanträde tiskutera följande punkter, såsom möjligen innebåärande ett swar på frågan: 1) utsträckt politisk och lommunal tåösträtt, 2) wälordnart folwäsende, 3) slöjdskola för den arbetande tlassens barn, 4) religiongunderwisnine gens inskränknina i skolorna 5) erforderlina förändringar i tulltoxan (i hwad riktnina, lyckades wi rock ide uppfatta), samt 6) nödwändigheten för arbetaren att i främsta rummet lita på sig sjelf. Man beslöt att diskutera den första af dessa frågor. Härwid anmälde hr Ekdahl den förut omnämnda petitionen och anhöll, att mötet måtte understödja densamma. Ordföranden ansåg det oc lämpliat att härå framställa proposition, utan borde man inskränka sig till att diskutera de principer, som för nämnde petition låge till grund. Or Krook, fom förklarade fig wara en warm män af utwidaad politisk och kommunal rösträtt för arbetarne, beklagade tod, att frågan härom blifwit wäckt wid detta möte, som derigenom lätteligen kunde erhålla far rakteren af en politisk klubb. Det fun: nes en mängd andra frågor, fom i wida bögre grad tillhörde mötets behandling, enär de werkligen egde ett för arbetaren praktiskt wärde; en sådan fråga wore t. ex. den, om hwilka sätt gäfwes att bereta arbetaren tillgåna på behöfliga rö: relsekapitaler. Hr Hagerman war få långt ifrån att anse venna fråga ide hör ra bit, att han twärtom mille sätta utsträckningen af den politiska och fommunala rösträtten främst bland medlen till ven arbetande befolkningens höjande. Detta är för densamma en lifsfråga; få länge arbetaren fer fia wara utesluten från delaktighet i politiska rättigheter, är han flö och likgiltig för alt. Talas ren slutade med att till mötet göra den hemställan, att detsamma måtte såsom åsigt uttrycka, vet lika röfträtt bör till: komma alla fom betala ffatt till staten. Hr Hultgren trorde denna fråga wara af den mest prattiska wigt för arbetaren Man hade talat om behofwet att gifwa honom anwisning till kapitals bilrande, men huru bilda kapital, vå te lagar, fom härpå funna epa inflytande, stiftas af tapitalister. Frånwaro af politiska rättigheter innefattare ett ingrepp i eganrätten få tillwita fom en del af många personers egendom beröfwades dem enligt beslut af en folkrepresentation, på hwars sammansättning de icke kunnat utöfwa det minsta inflytande. Likaså wore bet hårdt att nödgas lyda lagar, dem an:ra stiftat. Hr Håkansson talade i samma syfte; arbetarne anfåg han knappt wara erkänta såsom menniskor, få länge de egde ett stort antal skyldigheter, men få eller inga rättigheter. Hr Blomstrand fann det wara swenska och nordiska män tillständigt att just mid detta tillfälle distutera ifrågawarande ämne. Beträffande sjelfwa saken trodde talaren, att man ej borde begära rösträttens utsträcknina så långt, som blifwit ifrånasatt. Mötet borde blott uttala den åsigten, att milkoren för delaktiahet i ten kommunala såwäl fom politiska rösträtten böra ftäl