mötes och täflade att kyssa hennes händer. Fiskarfolkets barn, sade Angeli till Vilhelm, äro flitiga till den heliga jungfruns ära och göra det möjligt för sina föräldrar att uppfylla de förbindelser, som de åtagit sig. Se der kommer deras moderoFiskarhustrun kom nu och beklagade, att hennes man just den dagen kört till staden med ett förråd fisk och ej väntades hem igen före aftonen. Hon ville derpå föra fru von Labanz in i den vid sjöns strand vackert belägna hyddan, men denna föredrog vistelsen i det fria och slog sig ned vid ett bord i en af murgrönan bildad löfsal hvars ingång befann sig midt emot hyddan. Der serverades dem äfven en enkel frukost, bestående af smör, bröd, mjölk, ost, kaffe och honung. Under måltiden, omtalade hustrun sina förhållanden. Eders nåd! sade hon, vförr stod det ej bra till med oss, men nu äro vi lyckliga och hafva att tacka eders nåd för vår lycka, ty sedan vi, i stället för att erlägga andra afgifter, börjat plantera blommor åt den Heliga Jungfrun, går det oss väl i händer. Vi äro nöjda här i vår undangömda vrå och beklaga hvar och en, som ej kan lefva i lika stor afskildhet som vio. (Forts,)