Norrländska Korrespondenten – 10 december 1869, sida 3

Med ett ord, det var en lyster och animerad bal, den, med hvilken herr och fru Grill firade sin dotter Selmas sextonde födelsedag. — Arfäkta den lilla Selma Grill. är hon icke en täck unge — sade grosshandlar Falker, i det han vände sig om i en dörr till några mustacherade unga män, som likasom han åsågo dansen. — Hon skall dansa cottillongen med mig. — Jag tycker icke om sextonåringar, svarade en liten ljuslätt herre, och kastade en hastig blick i spegeln midt emot. — De kunna ej föra någon ordentlig conversation och utan den, hvad är väl en dans? — Hvarken sextonåringar eller öfveråringar kunna numera förmå mig att träda ett fjät, — menade en blek, fet ung man, och vred sömnaktigt sin röda mustach. — Men se på dea lilla fra Ducard. De stockholmskorna. de kunna, min själ, satta lif i en stock. — Gå då och försök hvad hon kan göra af dig, — föreslog Falker. Icke långt från dessa herrar satt tvenne fruar, också samtalande om nyss nämnda unga damer. — Stackars, stackars fru Ducard, — sade fru Thunell och skakade sin blondermössa, så att den gröna kvisten I vid örat flög dit och dit. — Det är