Norrländska Korrespondenten – 2 november 1869, sida 3

liga timret; men genom den förädling wirket erhåller på produktionsorten meeelst förarbetanxde till talspån, förötas dess wärde så mycket, att det nu lättare kan bära omkostnaderna för jernmäpge transporten, och en ny näringskålla fan derföre sägas wara funnen för dessa fattiga och af naturen i många bhänfes enden ssiyfmoterligt bebandlade trakter. Många kundrade arbetare hafwa, hwad som isynnerhet warit af belydelse under det senaste misswäxtåret, haft fysfeljättning och bergning genom denna industri som underlätta8 af ren tillgång på mate tenkraft, fom finnes att drifwa de olika sånwerken met. Förutom såawerken mid Prinsfors och Storpestad eger bolaget nu sågwerk äfwen mid Komsta ech Hafa, hwilka nyligen blifwit inköpra. — Pros ruftionen af talspån, hwars tillwerkning såwäl fom uppsigten öfwer skogarne har warit anförtrodd åt 3:ne tanskar, har seran wintern uppgått till 10 millioner stycken, af hwilka största veten skickats till Danmark. — Boktryckare och bokhandlare i ffan: dinavien. J Swerige med omkring 4.160,697 innemånare finnas i 82 städer 114 boltryckerier och 162 bokhandlare; i Norge med 1,724,000 innewånare i 46 städer 60 boktryckerier od) 124 bokhandlare; Danmark med 1,700,000 innemwås nare bar i 75 fäder 119 boktryckerier och 263 bokhandlare. 3 Stockholm finnas 19 bottryckare och 65 bokhandlare, i Kris stiania 19 oc 44 samt i Köpenhamn 36 oc) 128. — Ett baptistbröllop, fom bölls den 25 sistl. Sept. i missionshuset i Broby, 2 mil från Helsinaborg. och derwid äts tenskap ingicks mellan en privatlärare Eriksson och en skollärarinna wid namn Charl. Andersson, bira tillhörande bap: tisternas samfund, skildras af ÖOref.-p:n på följande fött: Sedan den ganska ryms liga lokalen blifwit till trängsel uppfylld, uppstämres en sång, hwarunder bruden och brudgummen inträdde; bruden, åt. följd af de qwinliga och brudgummen af de manliga slägtingarne, intogo fina plats fer på hwar fin sida om talarestolen. Derefter uppträdde en samfundets lära: re wid namn Winaren från Norrland, hwilken, efter en bön om Herrans ledning och wälsignelse, i ett fort föredraa, både warmt, klart och lättfattligt skildrade det sätt hwarpå de gamla mördas de folken ingingo äftenffap; hwilken ftällning Kristus och hans apostlar dertill intogo: att i alla deras yttranden derom tydligen framgär att de ansågo det mar ra en borgerlig handling och att de aldrig inblandade sig deruti, utom då det grep in i samwetsförhållanden, samt att de kristna församlingarne i de första sju ärhnndradena ide wisste om någon fyrtlig form för äktenskapets iniående, men wäl att de sjelfmant och af hjertans behof sökte kyrkans wälsignelse oc förböner. Först när kyrkan afwitit från Kristus, dess rättmätige herre och, lif en fin man otrogen hustru, hwilken håller fig till en annan, blifwit inwäfd med staten och presterstapet i ett flagg ftatemafcineri, blef den presterliga wigseln påbju: ven såsom enda lagliga tormen för äften: skaps ingående. Talaren skildrade derefter de widskepelser, som inom katolska kyrkan utwecklade sig ur föreställningen om äktenskapet, såsom kyrklig bhand