ling, men buvu Luther uppträdde teres mot ech med bibeln i hand utan omswep lärte att äktenskapet är en beraerlig bandling, liksom anskaffandet af kläder och föra. Derefter upplyste talaren att brurparet, fom telade tenna Luthers öslärnina of ältenskapet, wäl ide kände fin tilfrersstäldt utan en borgerlig De: träftelfe på fin förening, men tå en få: tan unter för bem antagliga wilkor ej stode att få, mille de inför te förfame lote effenttunen tillkännagiswa fin före ning uch erbålla sin församiings väl si nelse och förbön i det hopp, att ben tit ej är lånat borta då de ffola få den erländ äfwen of staten Söse m anleds ring til teunu förhoppnina anfördes bland onnat, att civiläktenskapet redan är erkärtt ri de flefta civilicerare länder, såsem Förenta staterna, Frankrike, Hol: lant, Stottlant, Danmart och Esterrike. Taloren slutate med några hjertaripans te erinringar rörande wigten af denna förening och wilkoren för ett lyckligt ät tenskap. — Ometelbart derefter uppe trärte brutporet inför folket, vå brudseummen i följantde ortalag förklarade fia tona bruten till fin äkta hustru: Jap Eril Eritsson tager dia Charlotta Andereson till min äkta mata och lofwar genom Guts nåd älska dia och förblifwa ria trogen tills rören ess ätskiljer, och till ett tecken deraf gifwer jan dig denna riung. Bruten upprepade jamma ord med nörig namnförändring. Härester uppträdde åter den förutnämnde talaren och i en brinnante bön netfallate Guds wälsignelse öfwer te unga makarne. Högtidligheterna afflu: tates derefter med sjugande af fången 62 pilarimesånaerna. MAuförda exempel, jem te tusentals andra i samma riltning, torde wisa, att en reform är af nöden iwdåra ältenskapslagar, hwilla i få fall måtte förenklas, att äktenskapet återtager fin naturliga rättighet att wara en borgerlig, i stället för en kyrklig alt, och att civila äftenffop sålunda införas hos os, på lila fött fom de redan förefinnas i de flesta andra länder. Wi hafwa ny ligen fett en riksdagsman i Ofta. Corresp. förflara, att då ättenskapen i mår tid blifwit mer och mer tlöfa, få ton det ej wara ur mägen med införande af civiläftenskap. Detta wisar blott, att samme person ej har reda på hwad man menar med civilältenskap. Ett dvlikt är lika lag: tigt, lita oupplösligt och medför lika stora styldigheter och rättigheter å makarnes sida fom de lyrkliga ättenskapen, blott med den slilnad, att de ingås och antecknas af ci vilmyndighet, utan wigsel eller fyrtliga ceremonier, ehuru intet hinder förefinnes att derefter äfven låta prestwiga och läsa böner öfwer fig, i fall man lider affyrts tiga samwetesfrupler och är bunden mid någon wiss auttoritetstro. Men för alla, ware fia sekter eller s. k. fritänkare, hwilla ställt sig utom statskyrtans område, är det en nödwändighet med en dulif ändring af ältenskaps ingående, få framt man ej mill, att tet slall tillgå litsom i Rom under kejsartiden och såsom tet ännu till går i werldens största städer, att många par lefwa tillhopa och bilda samiljer, utan att wara förenade hwarken med kyrkans eller statens band och) hwillet skulle förorsala en stor oreda uti samhällsordningen. Stockholm. Den lungliga familjen är ute på rer for. Konungen ech trottningen i Kö penham; prins Oecar, tillförordnad res gent, inwiger frimurareloge i Morrfkö: ping och prins August är wäl wid det här laget wid Suezkanalen. Landsorts-Flyketer Ofterfund. Till följe af de fnöfall, fom alltemellanåt förelomma, ha mi ere bållit ett sulllomligt ollanderligt slädföre, hwillet flitiat begagnas för allehanda transporter. Emellertid stå kornskylarna ännu på ett flertal ställen under bar himmel, till stor det öswerhöljda med snö, hwilken under den rådande blida temperaturen håller kornet i ett alltför futtigt tillstånd för att funna intagas och tröskas. Här och der har doc tröskning försiggått och yvefuftaferna ha misaf sia bhåde alädiande