Norrländska Korrespondenten – 12 oktober 1869, sida 3

sätt, hwarpå han gör höga wederb. upp: märksamma på folkets önskningar oh folkets behof; han är en man utan mens nistofruktan, en man, fom wågar uttala (om äswen en och annan gång på ett temligen rått sätt) sanningar, fom i alla afseenden äro på fin plats i wårt af fattisdom och högfärd livande land. — Litteratur. Aj Swenffa Familje Journalen har 9:de häftet kommit cf tillhanda innehållande: Historiska bilder, Slaget wid Lund den 4 Dec. 1676, af C. Georg Starbäck; Giraffen (med ilus ftration.); Johan Ludwig Runeberg (med portr.,) af G. Lagus; Skildringar ur Inse dianernas lif och seder (med twå illustr.); Mitt sommarnöje, poem af Osc. A—hn; Kronolotsens berättelser, af Aldebaran (med illuftr.); Systrarne, poem af Wilhelmina (med illuftr.); De oförnuftiges förnuft; Cricketspelet, af 38 (med fer figurer); Adelhards kiosk eler trädgårds: paviljong (medillustr.); En filosof, poem af Elias Sehlstedt; Diakoniss anstalten i Stockholm, af K. T—n. (med illustr.); Trefaldighetskyrkan i Köpenhamn (med illustr.)) Harens fröjder och wederwärs bigheter (med illustr.); Den besynnerlige badgästen, af Sofie Bolander, (slut fr. föreg. häfte); Familjen Didmau, af P. L. S. (pr isnovell); Logoaryf af Lea; Schack-gåta af Stellaria; Charad af Hafwets son. — Utmärkelse. Doktor P. I. Lied: bed har blifwit kallad till hedersledamot af ÄSocists hnmanitaire et scientifique de Sud Ouest de France i Bordcaux. — Om den ftora branden i hamnen wid Bordeaux skrifwes till danska Dags I bladet: Den 28 September lemnade wi I Angouleme med fnälltåget kl. 7,30 e. m. för att resa till Bordeaux. Wagnens stakning inwaggade oss snart i sömn, fom endast afbröts vå wi stannade mid mellan: stationerna. Då tåget emellertid för sista gången saktade farten, wäcktes wi för att blifwa wittnen till ett lika storartadt som fasansfullt skådespel, kanske ensamt i sitt flag. Himlen war mörkröd och uppfylld af flammande sken; på afstånd såg man en ofantlig glödande massa; efter otaliga gif ningar fingo mi mid anfomften till stationen weta, att ett fartyg, lastadt med petroleum, fattat eld ute på floden och spridt elden widare. I hamnen hade te gat en liftare med 40 fastager petroleum; kl. half 7 e. m. kommer en af manskapet oms bord, tänder fin lykta och kastar wårdslöst den ännu brinnande swafwelstickan bland faten. Några minuter derefter mar fartyget ett lågande haf. Tusentals menniz skor samlades på båda stränderna oh på den långa bryggan. Skådespelet war wackert och man tänkte: fartygets sidor hålla nog, och då lågorna fort derefter dämpades nå got, bekymrade man fig ide widare om faken. Men fl. något öfwer 10 hördes ett häftigt brakande, liftarens sida remnas de och ut strömmade en sjudande, lågande massa, öfwer hwilken wattnet icke hade någon makt och menniskohänder ännu min: dre; det war detta moment, som wi sågo från jernwägen. Nu war det olyckligtwis tort före flodtiden; den brinnande ftrömmen fördes derigenom upp mot fartygen i hamnen och fort derefter tillbata igen. Allt blef nu förskräckelse och förwirring. Här antändes en skeppssida, der en båt, lågorna fmögo fig uppåt bogen, uppför stänger och rår, det lyste och lågade, det brakade och knakade, genomumträngande fom