Norrländska Korrespondenten – 24 september 1869, sida 3

En brottsling med goda anlag. Aftonbladets trönitestrifware Nichard berättar följande: På en af ritets södra fästningar sutto förra året twå lifstidsfängar förwarade, den ene dömd för fjerde resan stöld och den andre för dråp. Det är den förjte nämndes biografi, fom un följer, skrifwen af den senare: Ar 1868 öppnade ett kungligt utslag fängelsets portar, efter en trettonårig fångenskap, för en fånge Johannes I. från A. foten i Småland. Han war dömd till lifstids fängelse för fjerde refan stöld, men erhöll nåd och fick återwända till friheten och lifwet. Denne man är märte wärtig, ice för fina stölder, fom en Lilja eller en Lasse Maja — jag oc många, som länna honom, funna ej förstå Hur det är möjligt att han en gång förbrutit jig mot eganderätten, långt mindre fyra — utan för fin farafter och fina fträf wanden framåt på wetandets oc) tunffapens bana. 7E8 klingt wohl etwas fomifdy att hö ra talas om en lifstidsdömd tjufs tarafter och sträfwande på wetandets bana. Men ett faktum är, att denne af lagen så swårt bränumärkte man sysselsatte fig inom de dunkla fästningshwalfwen med poesi, språfstndim och matematik. Hwad ffall man wäl tänka i ett samhälle, när man erfar att sådana ämnen sträfwa för en dyliks fantasi? Derute har man ju sedan länge warit öfwertygad om, att brottsliga planer, mordbrand och fyrtos stölder här utgöra hufwudtemat för fam talen, ämnet för dagens tanke och nattens dröm. Redan i början af sin fångenskap utgaf Johannes en samling ditter, hwilka, om re äfwen i många hän seenden brusto myctet, förtjenade att uppmärlsammas såsom utgången från en bondpojle, fom inom straff fängelsets murar inhemtat allt fitt wetande. Genom studium af Euklides fit Johannes smak för matematiken, och der fysfelsatte han fig mest med att söka lösa pro blemer, fom anses olösliga. Han insände flere af dessa försök till en man af facket, professor B., fom förklarade fin fynner