Norrländska Korrespondenten – 24 september 1869, sida 3

något. Jag har arbetat med alla mina krafter och likwäl har min hustru rött i elände och) mina barn behandlas får fom brottslingar. Min ende fon ligger glömd, sedan han offrat sitt hjerteblod för sosterjorrnen Jag bad om upplysning åt mina barn, men möttes med hånleende af den auldkorsbeprydde mans nen, fom prifade den frihet, jag åtnjöt. Och han bade rätt, ty den fattige är fri från alla band, fom kedja honom wid jorden. Men himmelen skall ins gen riledom förtrycka mig och jag ffall winna rättwisa inför konungarnes fonung, jag skall finna frihet i de ewina rymderna och ljud i mitt mörler. Med dessa ord flöt den arme och neddignare död på fin hustrus graf. Nu slocknade stenet, fom för en stund stingrat nattens mörker, och sömnens engel bredde sina wingar öfwer min bädd; men en röst ljöd likjom en bwiftning från höjden, men äntock få ren och tlar, att ven trängde igenom de möåttiges och skriftlärres döfwande trolljånger, och denna röst wäckte det flumranve foltet, sägande: Wadter eder för ulfwar i fårakläder!