Norrländska Korrespondenten – 24 september 1869, sida 3

för att med våld taga egendomen i besittning; och man undrar allmänt hur detta medeltidsuppträde i det nittonde seklet skall sluta. — En annons i Dagbladet tör i måndags åtta dagar lyder sålunda: Till hrr Boktryckare! Kom och köp två Novelletter, Som kan passa att man sätter I en Julkalender bäst. Priset skall så billigt blifva, Som man möjligtvis kan gifva, Men den, som vill bjuda mest, År välkomnast, må ni finna. Svara till Nybörjarinnas, IIvilket lemnas ..... bäst jag tror, In på Dagbladets kontor. — Tankspriddhet. Matematikern Robert Simson brukade ofta sitta vid öppet tönster i bottenvåningen, inbegripen i lösandet af geometriska problemer. Då det hände att någon tiggare anropade honom, reste han sig åhörde en delaf klagovisan, gaf en slant och försjönk åter i sina studier. En dag skickade några spefoglar fram en tiggare med förständigande, att då Simson frågade honom hvem han vore, skulle han svara: Robert Simson, son till John Simson från Kirtonhill. Tiggaren gjorde som man sagt honom, fick sin slaut och gick. Men snart vaknade Simson till medvetande och mumlade: Robert Simson! Son till Joha Simson från Kirtonhill! Hm, det är ju jag sjelf! Den der måtte ha varit en bedragare!