Norrländska Korrespondenten – 10 september 1869, sida 3

står på dagordningen för Medelpar, är af stor oc) mera mitt omfattande mwigt än alla andra frågor torde ingen förfråntig och rättänkande medborgare wilja eller kunna bestrida. Bland alla inom ett lån, distrikt eller kommun ofta förekommande ärenden, frå gor och wal finnes ingenting få wigtigt I och maktpåliggande fom wal of rifgrapemän. Dessa wanligtwis dyrlejda folkombud befullmältiga wi, att inför regering och rilets ständer föra wår talan; uträtta wåra ärenden, omtala wåra behof och uti allt ortna och sköta wåra och rikets gemensamma angelägenheter. Uti riksragsmannens band lemna wi på god tro — en oinskränkt matt att handla; att politiskt afseende stifta te lapar, stadgar och förordningar wi skola efterlefwa; att i ekonomiskt ofseende hör ja eller förminska wåra skatter och utgifter; att i reliaiöst, moraliskt, physiskt och intellektuelt afseende werka för religionens, folkupplysningens, sanningens och frihetens heliga sak, samt det uppe rande släatete förädling uti gutsfruttan sedlighet, och friftliga dygder — med ett ord att omutligt, ädelt och samwetsgrannt uti allt arbeta för ett älskart fäxrerneslands framåtskridande och bestånd, såwäl för den nu lefwande som en kommande generation. Sammanläga alla dessa wigtiga ålipnantden ech pretentioner wi met skäl hafwa på ev rikstaasmon; de frukter af hans werksamhet wi hafmwa att mänta och det stora wärf han bar att utföra få fYnes lätt för en och hwar af hwilken wigt ett riksdagsmannawal är och äntod anse mängden af de röstberättigade ett sädant ärende wara af underordnadt wärde. Detta wisar sig ock klarligen wid de s. k. elektorswalen. Då infinna sig wid walurnan ganska få af de röstberättigade och merändels de dummafte och meft ftockonservativa, för hwilka det under fåras na förhållanden blir en lätt sak, att, genom det medelbara walsåttet, köpslaga om hwilka som enliat deras ariftofratiffa blindhets ifwer skola blifwa ritsdagsmän. Wore folket i allmänhet mera genomträngdt af fratg-politiffa windar fom nu bläser öfwer Europas wacklande throner, uråldriga lagar och statsförfattningar samt den öfwer alla gränser sig höjande statslyxen med thy åtföljande öfmerflötiga embetsmannakår, få skulle sakernas gång snart taga en annan wändning och detsamma höagljudt ropa på upplysning, frihet, menn iskorätt, samt enhälligt påyrka: utfträdning af den fom. unala och politiska rösträtten, inskränkningistats-. lyxen och indragnina af öfwerflör iga embeten, lättnad i beskattningen, den ftående armeng erfättande af allmän folfkewäpning, folkskolans höjande jemte upphörande af presternas sjelfskrifna ordfö ranreskap i sflolrådet, tryckfrihetens märnande, samt werklig religionsfrihet i öfwerensstämmelse med regeringösfors mens 16 4.7 Jngen skulle vå uraktlåta att infinna sig mid walurnan och på gultwigt wäga den persons politiska grundsatser, farafs ter, wilia och förmåga, fom lemnades förtroendet att wara elektor eler blifwa rifstagsman. Nu, om någonsin behöfs wes frisinnade, omutliga, förståndiga,